Efter att ha arbetat som önolog hos den välkända vinproducenten Bellavista i Franciacorta satsar Mattia Vezzola idag på sina egna viner, speciellt på fatlagrade roséviner, på familjegården Costaripa. I år firar han också femtioårsjubileum av sitt första mousserande vin gjort med den klassiska metoden.
Valtenési är ett vindistrikt i Lombardiet vid Gardasjöns västra strand. Tar man någon av båtarna nere vid kajen och åker över till andra sidan sjön så hamnar man i Bardolino eller Valpolicella. Valténesi är ett litet område med ett sextiotal gårdar som alla har fokus på roséviner gjorda på groppello, sangiovese, marzemino och barbera. Men Mattia Vezzolas viner liknar inga andra. Vi kommer strax till det.
”Groppello har tunt skal, är känslig och liknar pinot noir. Den ger saftiga viner med mycket pepprighet. Sangiovese känner ni till och marzemino och barbera ger mer färg om det skulle behövas”, berättar Mattia Vezzola.
En lång tradition med rosé
Han arbetade länge hos Bellavista i Franciacorta, området något längre västerut där man gör mousserande viner med den klassiska metoden på pinot noir och chardonnay. Sedan femton år tillbaka satsar Vezzola på familjegården Costaripa där han arbetar med barnen Gherardo och Nicole.
”Det finns en lång tradition i Valtenesi att göra roséviner. Första flaskan gjordes i slutet på 1800-talet”, berättar Mattia och skakar på huvudet när jag frågar om inte den första flaskan rosé i Italien var Five Roses från Apulien. (Jag kontrollerade och den officiella versionen är att Five Roses från Leone de Castris i Apulien beskrivs som det första rosévinet i Italien att buteljeras. Året var 1943.)
Fruktsötma hellre än sockersötma
Trots att vi är i norra Italien är klimatet milt och behagligt året om tack vare Gardasjöns påverkan. Annars skulle de vackra citron – och olivträden inte klara sig så här långt norrut.
”Tack vare klimatet mognar våra druvor perfekt, samtidigt som de behåller en hög syrlighet. Vi gör viner där sötman kommer från den mogna frukten och inte från restsocker. En annan viktig punkt är att vi odlar våra druvor just för att göra rosévin. I de flesta fall är rosa viner en biprodukt men inte hos oss”, säger Mattia Vezzola.
I hans viner ligger pH-värdet runt 3,1 (vilket är lågt för ett vin; med andra ord, det har hög syra) och han låter aldrig restsockret överstiga 4 gram per liter i de mousserande vinerna.
”Sötman kommer från den mogna fruktkaraktären. Vi måste hålla på vår identitet och göra viner som speglar vår jordmån och klimat”, menar han.
Druvorna plockas för hand och pressas sedan direkt och försiktigt. ”Till rosévinerna har vi skalkontakt mellan trettio minuter och fyra timmar, beroende på vin”, säger Mattia. ”Färgen bestämmer jag genom att titta på den, den är ljus men det blir lite olika från år till år. Så är det när man arbetar hantverksmässigt”, säger han.
Vintillverkning för rosé som håller länge
Musten ligger sedan på ståltank där man mikro-oxiderar vinet. Det betyder att man tillsätter syre genom små slangar. Mattia menar att genom att utsätta musten för syre så stabiliseras färg och aromer snabbare och vinet får en kraftigare struktur. Med hjälp av syret så bildas också större molekyler av fenoler som sedan faller till botten. Därför behöver man inte använda till exempel bentonit för att klara vinet.
Mattia säger också att han undviker att tillsätta svavel under vinmakningen. ”Men det är riskabelt, för det är som att göra en trippelvolt utan skyddsnät, för mycket syre och vinet oxideras. Det finns också en större risk att dåliga bakterier tar över och förstör vinet. Vi tycker det är värt risken eftersom vinerna håller längre och vi inte behöver använda svavel som skydd. Vi vill göra roséviner som klarar av att lagras och som man inte behöver dricka inom ett par månader om man inte vill”, säger Mattia.
Costaripas roséviner är annorlunda än de flesta roséviner man stöter på i handeln. Mattia Vezzola satsar på komplexitet och flera av vinerna jäser och lagras på fat. ”Vi använder riktigt gamla fat så att de inte ska påverka vinet för mycket. Varje år skickar vi ett tjugotal fat till Cognac för reparation. Det kostar 300 euro, så nästan lika mycket som att köpa ett nytt fat men det här är vår filosofi”, säger han.
Annorlunda rosévin
Molmento Valtenesi 2018 är ett väldigt speciellt rosévin. Det är gjort på groppello och mindre delar sangiovese, marzemino och barbera. Det görs från ett enskilt vinfält i liten skala. Efter en skalkontakt på fyra timmar jäser och lagras det två år på fat och sedan tre år på flaska. Det är ljust laxfärgat och har komplexa dofter: kanderade apelsinskal, granatäpple, rosenblad och vitpeppar. Det är syrligt och stramt med fin längd och intensitet. Ett mycket annorlunda men mycket gott rosévin.
”Jag drack Viña Tondonias rosévin från Rioja som lagras på fat och som man kan dricka efter tio år. Jag tänkte att då borde det gå hos oss också”, säger Mattia.
RosaMaria Valténesi är en något enklare variant men fortfarande mer komplext än vad man förväntar sig av de flesta roséviner. Det är också gjort på groppello och marzemino med en mindre del barbera och sangiovese. Femtio procent av vinet har jäst och lagrats på fat i sex månader. Det är ljust rosa tack vare en kort skalkontakt på endast trettio minuter. Det är saftigt, med grapefruit, granatäpple och har kryddiga inslag. Sötman från den mogna frukten vägs upp av sälta och en kittlande syrlighet. Det är brett, saftigt men utan att kännas tungt.
”Vi har alltid gjort ljusa roséviner här i Valténesi så till skillnad från andra regioner har vi inte hoppat på Provence-trenden på senare år”, säger Mattia.
Enligt Mattia Vezzola kommer Frankrike fortsätta att vara ledande på rosémarknaden. ”Till skillnad från oss italienare kan Frankrike hantera tillväxt. Det är mer kontroll och studier för att hantera marknaden. Här i Italien gör alla som de vill och det blir ofta kaos”, menar han.
Mousserande Mattia Vezzola
Costaripa gör även riktigt bra mousserande viner med den klassiska metoden. Det som heter Mattia Vezzola Brut Rosé är gjort på chardonnay och en mindre andel pinot noir. Det är ljust rosa, elegant krämigt, medelfylligt med mogna bär och en fint behållen syrlighet. Smakrikt, elegant och gott.
Även Mattia Vezzola Grande Annata 2014, är gjord på 80 procent chardonnay och 20 procent pinot noir. Här lagras 50 procent av bas-vinet på fat, andra jäsningen sker på flaska och vinet ligger på jästfällningen i 60 månader. Vinet är laxfärgat med komplex och nyanserad doft och smak av vit persika, jordgubbar och krossade bär, croissant och rostade hasselnötter. Vinet har en mogen och fyllig framtoning som lyfter tack vare en porlande och fint behållen syrlighet. Ett vin för de som tycker om fylligare mousserande viner som inte är snustorra.
Att Mattia Vezzola kan sin sak, det är det ingen tvekan om. Utmaningen är att föra fram lagringsdugliga viner i ett segment där de flesta roséviner är enklare varianter gjorda för att konsumeras samma år som de kommer ut på marknaden. Samtidigt är det här viner som står ut i mängden. Det kan säkerligen roa en nischad publik och många sommelierer som kan överraska sina gäster med dessa välgjorda viner.
