“Om de kan göra det, kanske jag också kan”, tänkte hon på en konferens för afrikanska kvinnors entreprenörskap 2014. Det var gnistan som fick Ntsiki Biyela att bestämma sig för att starta sin egen vingård, kallad Aslina Wines. Ntsiki var redan känd som den första svarta kvinnliga vinmakaren i Sydafrika och gjorde utmärkta viner på vingården Stellekaya. Varför skulle hon kasta sig ut i det okända på en utmanande marknad och starta sin egen vingård? Läs den här fascinerande berättelsen om en person i den nya generationen av ambitiösa vinmakare i Sydafrika, så får du svaret på det. Och du kommer att få reda på vilka “de” var och varför hon valde namnet “Aslina”. Som en bonus får du lite insikt i vad den sydafrikanska vinindustrin behöver göra för att lyckas i framtiden.
Jag träffade Ntsiki Biyela för första gången för tretton år sedan på vår första vinresa till Sydafrika. Då arbetade hon som vinmakare på Stellekaya i Stellenbosch. Hon hade redan gjort sig ett namn, till och med varit med i en CNN-video (liksom på en BKWine-video!). Hon kommer från KwaZulu-Natal. Det finns inga druvor där, så de gör inget vin. Ntsiki vann ett stipendium för att studera vid universitetet. Hon bestämde sig för att studera vintillverkning vid Stellenbosch University. Man kan undra varför. Hon hade aldrig smakat vin. (Du kan läsa mer om vad Ntsiki hade gjort tidigare i artiklarna som refereras till längst ner i denna text.)
Detta är en längre version av en artikel publicerad på Forbes.com.
En artikel i vår serie med samtal med vinmakare i Sydafrika. Läs alla artiklar här:
- Springfontein, överraskande och extraordinära sydafrikanska viner
- Gömd högt uppe i Stellenbosch-bergen finns en pärla, Oldenburg Vineyards
- Kaapzicht, en pinotage-pionjär och cabernet-talang i Stellenbosch
- Både klassiska och ovanliga, Stark-Condé Wines i Stellenbosch, Sydafrika
- Aslina Wines, Ntsiki Biyelas nya satsning, och framtiden för sydafrikanskt vin
- DP Burger på Glenwood Vineyards i Franschhoek
Och även:
Hennes studier gick bra och när hon rekryterades av vingården Stellekaya blev hon den första svarta kvinnliga vinmakaren i Sydafrika. (Det finns fortfarande inte så många.)
Men så tappade jag kontakten med Ntsiki. Även om jag kom tillbaka till Sydafrika nästan varje år, hade jag aldrig riktigt möjlighet att återknyta kontakten. Tills nyligen.
För ett tag sedan fick jag dock möjlighet att träffa Ntsiki igen. Jag var i Sydafrika och var provare/domare i tävlingen Michelangelo Wine Awards, vilket en skarpsynt svensk vinimportör hade sett, Brett Adam, på Cape Wine Experience. Brett var på väg att lansera ett av Ntsikis viner i Systembolagets monopolbutiker i Sverige. (Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt, han hade vunnit “lotteriet” att bli utvald i en av Systembolagets offertförfrågningar. Men med tanke på kvaliteten på Ntsikis viner var det kanske inte så mycket av ett lotteri som det ibland är.)
Jag hade på avstånd sett en del av det som hade hänt, att Ntsiki hade lämnat Stellekaya och startat sin egen vingård, men jag hade inte haft möjlighet att prova hennes viner. Så jag hoppade med glädje på chansen att träffa henne igen i Stellenbosch.
Historien bakom Aslina
Så här gick det till.
Ntsiki lämnade Stellekaya 2015 men redan 2011 hade hon frågat sin dåvarande chef på Stellekaya om hon kunde lansera sitt eget varumärke “vid sidan av”, samtidigt som hon var vinmakare på Stellekaya. Det var okej, så hon började göra små mängder vin på egen hand. Hon råkade då träffa en amerikansk kvinna som heter Mika Bulmash. Idag driver Bulmash ett vinimporterande företag i New York (Wine for the World) , men på den tiden var Bulmash inte i vinbranschen. Men hon hade en idé om ett ovanligt vinprojekt. Hon ville starta ett samarbete mellan en vinmakare i Kalifornien och en vinmakare från Sydafrika för att de tillsammans skulle göra ett vin. Ntsiki hoppade på idén och började göra vin tillsammans med Helen Keplinger i Napa Valley.
Medan hon fortfarande var på Stellekaya gjorde Ntsiki ett vin tillsammans med Helen Keplinger i Western Cape-regionen i Sydafrika, och Mika Bulmash importerade det till USA 2014. Samarbetet fortsatte under 2015 då de tillverkade 1800 flaskor. Namnet på vinet var en kombination av Ntsiki och Helen och det var Ntsikis första steg mot att bli oberoende. Sedan tog det sakta, sakta fart, fastän hon ännu inte hade startat eget företag. Det egna projektet med att göra vin med Keplinger var dock bara en engångsföreteelse och hon arbetade fortfarande för Stellekaya.
Notera: eftersom Ntsiki inte har sin egen vingård eller och inte heller egen källare är många av illustrationerna från andra sydafrikanska vingårdar.
African Women’s Entrepreneurship Program
“2015 blev jag inbjuden av det amerikanska utrikesdepartementet till ett program för afrikanska kvinnliga entreprenörer, African Women’s Entrepreneurship Program”, berättar Ntsiki. På programmet träffade hon kvinnor från olika afrikanska länder involverade i många olika entreprenörskapsprojekt, kvinnor från Kenya, Zimbabwe, Nigeria, Gambia och Malawi. Hon var den enda som arbetade med vin. Diskussionerna med dessa andra afrikanska entreprenörer fick henne att fundera över sin egen situation. Hon berättade för mig att när hon träffade dessa andra afrikanska kvinnor så tänkte hon, “de driver framgångsrika företag och sedan pratar de om hur de får kämpa i sina länder, som att de till exempel inte kan få lån från banken därför att de är kvinnor, eller att de inte kunde registrera sitt företag i sitt eget namn utan var tvungna att registrera det i sin mans eller sin sons namn…” Att få finansiering är en utmaning för alla entreprenörer i många länder i Afrika söder om Sahara, och ännu mer för kvinnliga entreprenörer som möter ett antal ytterligare hinder. Ntsiki fortsatte sina tankar vid mötet med dessa andra afrikanska kvinnor: “Så varför startar jag inte mitt eget företag? I Sydafrika kan jag registrera ett företag i mitt eget namn. Jag kan få lån från en bank.”
Men det var inte den enda ögonöppnande tanken som kom upp under denna konferens. Ntsiki bjöd in kvinnorna till sitt rum för att prata och ta ett glas. Hon gjorde ju faktiskt vin, så varför inte visa upp det? “Varför går du på droger?” frågade de henne när hon tog fram en flaska vin. “Droger? Vadå, jag går inte på droger,” sa hon med förskräckelse i ansiktet, “försåvitt du inte menar att vin är en drog. Men det är inte en drog, ju. Det beror på hur man dricker det.” Och så kom den viktiga och livsavgörande frågan från de andra kvinnorna i rummet: “Varför har du inte startat ditt eget företag?” frågade de. Den ena chocken efter den andra.
När hon kom tillbaka till Sydafrika efter konferensen sa hon upp sig från Stellekaya. Vilket inte togs väl emot av hennes mentor i Storbritannien, “Hur kan du säga upp dig på det viset från ditt jobb?” Men treveckorsprogrammet med de andra afrikanska entreprenörerna hade gett Ntsiki den motivation hon behövde. “Om jag inte gör det nu så kommer jag aldrig att göra det!” sa hon. Hon stannade på Stellekaya i ytterligare några månader för att skörda 2016 och lämnade slutligen vingården i juni 2016.
Det var då hon lanserade Aslina Wines, Ntsiki Biyelas eget personliga varumärke av viner.
Hon tog ånyo kontakt med sin importör i USA, Mika Bulmash, som hade inlett samarbetet som resulterade i Biyela-Kepler-vinet ett par år tidigare. Hennes första reaktion var, “men Ntsiki, jag kan inte köpa tillräckligt med viner från dig för att du ska kunna försörja dig.” En kalldusch kanske, men Ntsiki verkade inte särskilt orolig. “Låt oss bara se hur det går”, sa hon. “Någon stans inom mig visste jag att det skulle fungera. Jag hade tillräckligt med muskler för att det skulle gå fort, men jag visste att det skulle fungera”.
Hon hade ju faktiskt redan gjort lite vin självständigt tidigare (med godkännande vid den tiden av Stellekaya). Hon hade gjort 4500 flaskor cabernet 2014 och en druvblandning 2015, totalt cirka 7000 flaskor.
Hur man startar en vingård
Men hur går man tillväga för att starta en vinfirma från inget? Du har inga vingårdar och du har ingen vinanläggning. Vad gör du? Du gör vad du kan; det finns alltid en marknad. För sina första viner köpte Ntsiki både druvor som hon vinifierade och även lite “bulk”-vin från andra vingårdar (inklusive Stellekaya). För att ha en lokal hyrde hon en liten hörna på Summerhill Wines, en vingård strax utanför staden Stellenbosch. (Stellekaya ligger inne i staden, men den är ganska liten, så jag antar att de helt enkelt inte hade något utrymme över.)
Så nu hade Ntsiki viner, och hon behövde sälja dem. Hon tog kontakt med Mika, hennes amerikanska importör. “Okej, jag köper några av dina viner, men du måste komma till USA så att vi kan sälja det”, svarade Mika. “Okej”, sa Ntsiki, “så länge du har en soffa åt mig att sova på”. Hon hade också kontakt med en annan importör, en i Texas, som var mindre entusiastisk och inte övertygad om att vinet skulle sälja. Men hon lyckades övertyga honom att köpa tillräckligt med vin för att Ntsiki skulle kunna köpa sig en flygbiljett för att komma till USA. Och därmed kom de första 20 lådorna av Ntsikis viner över Atlanten. Hon lämnade också ett litet lätt skämtsamt meddelande till Texas-importören där hon sa, “du kommer att ångra att du köpte så lite”. Kanske är det just det självförtroende man behöver när man kastar sig ut i det okända.
Ntsikis första anhalt i USA var hos importören i Texas, av alla ställen i USA. Inte precis USA:s vinhuvudstad. Importören hämtade henne på flygplatsen och berättade att första stoppet skulle vara hos någon han ville visa Ntsikis viner för. Denna första person smakade på vinerna och sa: “Jag köper fem lådor”. Ntsiki viskade tyst i örat på importören, “nu har du bara 15 lådor kvar”. Han vred sig och sa, “ah, säg bara inte ‘vad var det jag sa?’…” Nästa person de kom till köpte ytterligare fem lådor, och efter två dagar fanns det ingenting kvar av de tjugo lådorna. Men de hade fortfarande fler personer att besöka och sa till alla, “ja, vinet är på väg; det är på ett fartyg”.
Ntsikis nästa stopp var hos Mika i New York, som också hade köpt tjugo lådor. Det gick bra där också, så när Ntsiki var på väg tillbaka till Sydafrika förbereddes redan en ny leverans till New York och Texas.
“Det gjorde mig verkligen glad. Jag var fylld av tacksamhet när jag lämnade USA på grund av acceptansen av vinet. Det var som om jag ‘kommit hem’. Det var så allt började.” Och snart började andra länder efterfråga hennes viner, Tyskland, Nederländerna, Ghana, Japan, Storbritannien, Sverige, Schweiz, Norge…
Med tiden hoppas Ntsiki på att ha sin egen källare och vingårdar, men för tillfället hyr hon fortfarande plats (men någon annanstans nu). Hon fortsätter att köpa druvor och ibland vin för att skapa sina viner. I de flesta fall kommer de köpta druvorna från specifika vingårdar som Ntsiki följer under året så att hon kan vara säker på kvaliteten. Idag har hon ett team på fem eller sex personer som arbetar med henne.
Hon har nått en produktion på 100 000 flaskor (vilket motsvarar runt tio hektar) med ett sortiment som omfattar tre vita och två röda. Det första vinet hon gjorde var en cabernet; sedan gjorde hon två sauvignon blancs, den röda blandningen, följt av en chardonnay. Varför dessa? Hennes allra första affärsplan, skriven 2008 (!), var med MCC (den mousserande “méthode cap classique”) och pinot noir. När hon såg tillbaka på det tyckte hon att det var för mycket av en nischmarknad – “man måste kunna sätta mat på bordet”. Men inte bara det. “Jag älskar cab. Det är vad jag har jobbat med”, sa hon, så det var naturligt att börja med, plus att lägga till en röd druvblandning.
Efter de två röda ville hon lägga till en chardonnay som en första vit. Men när man nu inte äger några vingårdar, så måste man gå ut och köpa druvorna till det. “Det var ont om chardonnay det året, så jag kunde inte få tillräckligt med druvor. Så istället började jag med sauvignon blanc”. Realiteter som styr vad man vill och kan i att göra vin och driva ett företag…
Vinerna från “Aslina by Ntsiki Biyela”
Aslinas viner finns tillgängliga i Sverige från nätvinhandlaren Cape Wine Experience (inte alltid i samma årgång som nämns nedan). Aslina Cabernet Sauvignon finns även på Systembolaget.
De flesta viner har ursprunget angivet som Western Cape.
Aslina Sauvignon Blanc 2021
Ej för närvarande tillgänglig i Sverige
Sauvignon blanc var tänkt som en engångsföreteelse. Men saker och ting gick inte enligt planerna. Den sålde bra i USA, så den tog snabbt slut i lager (kanske inte svårt med 1000 flaskor). Mika, hennes importör i New York, sa till henne, “okej, det är en engångsföreteelse, men du måste komma hit och berätta för distributörerna att det är en engångsföreteelse och att de inte kan få mer”. Vad kunde Ntsiki göra? “Okej, jaja …. Jag fortsätter med sauvignon blanc”. Den har blivit en permanent del av sortimentet. Men hon har kämpat för att få det till den vinstil hon vill ha. Alltid när hon provade sauvignon blanc-viner besvärades hon av det korta slutet efter allt spännande i doften. Tills hon smakade ett som hade lagrats på jästfällningen, som höll sitt löfte till slut. Hennes sauvignon blanc blev därmed en jästlagrad vit. Den första hon gjorde lät hon ligga på jästfällningen i tio månader, vilket ger mycket munkänsla och fyllighet. Men hennes nuvarande version har kortare tid. “När man kommer till marknaden med en sauvignon blanc med tio månaders på jästfällningen måste man förklara för folk vad det är. ‘Är det chardonnay?’ frågar folk. ‘Nej, det är sauvignon med tio månader på jästfällningen’. Så jag behövde minska tiden på jästfällningen, förklarar Ntsiki. Hon behåller den nu i fem månader på jästfällningen, vilket inte har fullt lika stor inverkan på stilen. Den ligger på den “fina” jästfällningen (fine lees) efter jäsning, så ingen battonage som kan göra den för kraftfull. Druvorna skördas inte särskilt tidigt, bara “normalt” vid 22,5-23 balling (brix), vilket innebär cirka 13-13,5 % potentiell alkohol.
Där fanns också kundernas förväntningar att ta hänsyn till, att en sauvignon blanc skulle finnas på butikshyllorna strax efter årgången. Det kanske är synd? En fyllig och rik sauvignon kan vara härlig. (Inte för att hennes nuvarande version inte är det.) Kanske kan vi hoppas på att en andra sauvignon blanc-vin med mycket längre jästkontakt en dag släpps från Aslina Wines?
En mycket örtig, typisk sauvignon blanc med mycket friskhet och pigg syra, mycket gräs och örter, grön vegetation och nässlor, men med en extra knorr av rikedom i kroppen. Det är mer av en Sancerre-typ av sauvignon blanc, snarare än en Nya Världen-version, mycket aromatisk och med intensiva aromer. En typisk klassisk sauvignon blanc. Ntsiki säger om det, “varje gång jag dricker det tar det mig med till en varm sommardag när jag sitter under ett träd och tittar på havet”. Inte illa för ett vin alltså.
Aslina Chardonnay 2021
229 kr från Cape Wine Experience
Ntsiki presenterar detta vin med “det här är främst baserat på vad jag själv gillar. Jag brukade prova och döma i tävlingar och blev ofta imponerad av de intensiva ekfatslagrade chardonnayerna. Men sedan när jag drack ett sådant vin själv, kämpade jag, kunde inte avsluta glaset. Men när jag sedan fick en chardonnay utan fatlagring så var det som om något som fattades. Så jag ville få något mitt emellan, blanda de två. Hon har experimenterat med olika “recept” för detta, inköp av druvor från Paarl och Elgin, lagring i rostfritt eller ek beroende på druvor. Nu hämtar hon druvor från Stellenbosch och Elgin på sydkusten. Hon har Stellenbosch i rostfritt stål och Elgin-vinet på fat. Varför då? “Stellenbosch är varmare så chardonnayn är rik av naturen. Elgin handlar mer om syran och mineraliteten. Med lite fat kommer det att tona ner denna syra lite”. Hon kämpar lite med att få frukt till att göra detta. Huvudsakligen får hon druvorna från några av de stora etablerade producenterna, men vissa år kan det vara svårt. Det finns inte tillräckligt med chardonnay-frukt att köpa. Chardonnay, av bra kvalitet, är faktiskt en bristvara, påpekar hon. Så Ntsiki har inte alltid lyckats få tillräckligt med frukt av tillräckligt bra kvalitet, vilket begränsar produktionen.
“I vinet finns det lite fatkaraktär, men det är på slutet. Det är den här typen av chardonnay jag gillar”, kommenterar hon. Och så är det faktiskt. Eken är mycket diskret. Vinet ger inte intrycket av att vara ekat, snarare på den exotiska-fruktsidan, typisk chardonnaykaraktär. Elegant med lite exotisk frukt i doften, men lite blyg, speciellt jämfört med den explosiva sauvignon blanc:en. Men den har mer att ge i munnen, bra munkänsla, mycket exotisk frukt, lite citrus, en mycket fin fräschör, lång uppfriskande finish.
Aslina Chenin Blanc 2021, skin contact
249 kr från Cape Wine Experience
Det här är det nya vita i sortimentet, som introducerades 2021. Redan när hon var på Stellekaya var hon nyfiken på vad hon kunde göra med skalkontakt med ett vitt vin, även om det aldrig blev av då, “jag ville se vad händer om du gör ett vitt vin med skalkontakt?” Men varför göra det med chenin? “Chenin är en mycket mångsidig druva, så den kommer att fungera bra med allt jag försöker göra”, var det enkla svaret.
Så hon bestämde sig för att göra ett försök med ett skalmacererat vitt. Hon lyckades köpa chenin-druvor från Delheim. Vinmakaren där var lite tveksam men lät henne ändå få köpa druvorna. Ntsiki minns sin reaktion, “när den kom ut var det precis vad jag föreställde mig”. När hon berättade om planerna för skalkontakt trodde hennes amerikanska importör att Ntsiki planerade att göra ett orangevin. “Nej, jag vill inte ha orangevin. Jag vill ha chenin blanc som är krispig och ren. Men med hudkontakt”. Och faktiskt, det är inte på något sätt ett extremt eller ens uppenbart skalmacererat vin. Det tillbringade sju dagar med att macerera på skalen; vinet drogs av från skalen redan innan jäsningen var klar. “Jag gjorde det här för mig själv”. Märkligt nog är Sydafrika välkänt för sin chenin (det brukade ibland kallas steen), men det verkar inte vara en särskilt uppskattad druva i själva landet. Kanske har det att göra med att den har använts väldigt mycket för brandytillverkning, för vilken den pressas till mycket hög avkastning och stora skördar. Kanske har den högavkastande traditionen lett till att allt för mycket utspädd chenin blancs har gjorts.
Aslina skalkontaktchenin har en mycket diskret skalkaraktär, något som ofta visar sig i en viss astringens (tanniner) och distinkt torr munkänsla. Här är skalstilen diskret, lite som de väldigt diskreta faten på chardonnayn. Det tar fram lite mer av cheninkaraktären och ger lite extra kropp med en anstrykning av fenoler, en aning tanninkänsla. Doften är mycket ren med fräscha citrustoner som kommer tillbaka i munnen, med carambola och grapefrukt. Ett långt slut med eleganta och uppfriskande tanniner.
“Den tanninkänslan är precis vad jag ville ha i vinet”, säger Ntsiki. Hennes team i vinkällaren försöker se till att hon inte lämnas ensam för nära cheninflaskorna i källaren. “Jag säger till dem att jag måste smaka det igen och igen eftersom det är en ny release. Jag måste kolla hur det utvecklas. ‘Men utvecklas det varje dag?’ frågar de mig”. Det är uppenbarligen en av hennes favoriter. Och min också, av de vita.
Aslina Cabernet Sauvignon 2020
239/249 kr från Cape Wine Experience
Det står cabernet sauvignon på etiketten, men den har faktiskt en liten portion petit verdot också. Tja, liten… 14 %. Det finns en historia bakom den där skvätten petit verdot. Ntsiki förklarar, “så som jag brukade göra cab (på Stellekaya), jag lade alltid till lite av något. Till exempel hade jag kanske ett fat cabernet franc i hörnet, och jag stoppade i det utan mycket eftertanke. När jag startade Aslina hade jag en (miss)uppfattning om petit verdot; att det var bara tanniner och färg, det var allt. Men jag hade precis smakat ett antal petit verdots, och några av dem hade fin frukt i sig. Så jag blev nyfiken. Så jag gjorde några experimentella blandningar, en med petit verdot. Jag insåg att den med petit verdot fick mig att vilja tugga på vinet. ‘Okej, jag kommer att fortsätta jobba med dig’, sa jag till petit verdot”. Cabernet sauvignon som druva håller på att bli en av favoritsorterna i Stellenbosch. Den har anpassat sig mycket väl till klimatet. Den här har tillbringat 14 månader i ek, andra och tredje årets fat, ingen ny ek. Caberneterna kommer från Helderbergsområdet.
Aslina Cabernet Sauvignon är mycket i stil med en “klassisk” cabernet. Den är inte uppenbart fatlagrad, med väldigt mycket frukt, och väldigt fina mogna tanniner, så som man behöver i dessa ganska kraftfulla cabernetviner. Doften har en överväldigande bukett av svarta och röda frukter och svarta vinbär.
Aslina Umsasane 2020
309 kr från Cape Wine Experience
Kanske är detta Ntsikis viktigaste cuvée, åtminstone känslomässigt. Umsasane är zulunamnet för paraplyträdet, en typ av akacia, ett träd som är en afrikansk ikon (inte att förväxla med det australiska paraplyträdet). Men ännu viktigare, det är smeknamnet för Ntsikis mormor, och hennes riktiga förnamn var Aslina. Ordet Aslina betyder också något som “ kvinna med kraft/makt” eller “kvinna med styrka”, vilket verkar lämpligt.
Varför döpa vingården, och vinet, efter sin mormor? När Ntsiki var ung växte hon upp hos sin mormor i byn där hon föddes. Hennes mamma arbetade som tjänstefolk hos en familj i Durban (storstaden i KwaZulu Natal med 4 miljoner invånare) och var därför sällan hemma, bara två gånger om året. Så namnen är en hyllning till kvinnan som lärde henne allt om livet. “När jag tänker tillbaka tänker jag, hur klarade hon av att göra allt hon gjorde? Uppfostrade så många barn, med en pension på 420 rand i månaden, morfar borta… Hur klarade hon sig? Genom alla svårigheter var hon alltid den person som alla kom till.”
Dessutom är etikettdesignen (för alla cuvéer) en referens till sydafrikansk kultur och historia. Etiketten är dekorerad med en kalabass (kalebass, calabash), en behållare som användes för att dricka det traditionella ölet. Vanligtvis är den gjord av lera men ibland av en typ av pumpa. På etiketten är den fylld med druvor.
Vinet Umsasane är verkligen en magnifik hyllning till en anmärkningsvärd kvinna.
Detta är en bordeaux-blandning med cabernet sauvignon 70 %, cabernet franc 28 %, petit verdot 12 %. Även om blandningen inte skiljer sig särskilt mycket från cabernet sauvignon-vinet är karaktären väldigt annorlunda. Den har en intensiv doft med mycket mörk frukt, ganska komplex med inslag av choklad (utan tvekan från faten). En utmärkt balans, kraftiga men balanserade tanniner. Fräschheten ger den en liten anstrykning av cabernet franc-karaktär. Den har även lagrats på fat, vilket är lite mer påtagligt här, men väldigt balanserat. Den mogna frukten och eken har gett den en härlig struktur med bra mogna tanniner i finishen. Druvorna kommer från Simonsbergstrakten, vilket förmodligen också bidrar till skillnaden. Att kalla det kraftfullt är inte rätt ord eftersom det verkligen inte är ett “kraftvin”. Men det har väldigt intensiv frukt och aromer.
Det finns även en sjätte cuvée i sortimentet, men det är väldigt sällsynt.
Aslina Méthode Cap Classique (MCC) 2016
~410 ZAR från vingården
Detta var ett projekt som Ntsiki skapade för att hedra och hylla sin mamma. Hon har nu gått bort, men hon fick chansen att smaka på vinet. Allra först i början, när Ntsiki började fundera på att göra sitt eget vin, runt 2008, var méthode cap classique (MCC, det sydafrikanska mousserande vinet gjort med den “traditionella” metoden med en andra jäsning på flaska) ett av de viner hon ville göra. Hon har bara gjort 600 flaskor av det, och det finns bara tillgängligt direkt från vingården. Detta beror delvis på den lilla kvantiteten men också på priset, eller produktionskostnaden, vilket skulle göra det svårt att sälja genom traditionella distributionskanaler. Den är från 2016 och buteljerades 2017. Det tillbringade cirka fyra år på jästfällningen och degorgerades 2021.
Vinet är tillgängligt från vingården (och en mycket liten mängd kommer att gå över Atlanten till hennes amerikanska importör). Men jag hade inte möjlighet att prova det. Desto större anledning att komma tillbaka.
Framtiden, för Aslina och för Sydafrika som helhet
Vad är då nummer sju på listan över Ntsikis projekt? Tja, det är inte ett vin. Istället hoppas hon kunna hitta ett ställe att öppna ett provningsrum/butik och skaffa en egen vinanläggning. Säkert borde det finnas ett hyfsat stort garage tillgängligt någonstans i Stellenbosch som kan hysa 100 000 flaskor med expansionsutrymme.
Ntsiki har nu 18 år bakom sig som vinmakare i Sydafrika. Vad har förändrats i den sydafrikanska vinbranschen under dessa arton år?
Jag låter Ntsikis ord tala för detta:
“Vinmakare experimenterar mer. Vinmakare har tagit till sig konstruktiv kritik och feedback från t.ex. vintävlingar. Det sker en förändring i kvaliteten på det vin som produceras. Men utöver så finns det också den sociala aspekten. Förut var det väldigt få svarta människor som du såg eller träffade i branschen, eller när du gick in i en vinbutik som du såg komma in för att smaka på vinerna. Det har förändrats. Nu när du går till ett provsmakningsrum eller en vinbutik kan du se ‘åh, ja, det här är Sydafrika’. Du ser alla etniska grupper. Det finns olika initiativ som också hjälper företag, och det finns ett mer öppet utrymme att komma in och spela. Men även om det är så, så betyder det inte att det är lätt”.
Så stora förändringar både i den sociala aspekten och i vintillverkning.
Men inte nog med det; förändringar även på marknadssidan. Ntsiki fortsätter, “när jag åkte till USA 2007 och gick till en vinbutik och sa, ‘jag har några sydafrikanska viner’, sa de ‘öh’. Och när du nämnde ordet pinotage var det som att du förolämpade dem. Snabbspola fram till nu, när du säger att du har sydafrikanskt vin, säger de, ‘oh, wow, vad har du?’ Nu är vi ett spännande vinland”.
Det Ntsiki säger är utan tvekan sant, men jag tror att det finns många marknader runt om i världen som ännu inte har upptäckt hur spännande sydafrikanskt vin är idag.
Efter att ha kommit så långt idag, vad behöver den sydafrikanska vinindustrin göra för att gå ännu mer framåt? En svår fråga kanske, och Ntsiki kämpar för att hitta de rätta orden. “Vi måste arbeta på vårt självförtroende som land. Det finns fortfarande mycket tvivel på oss själva, och vi saknar självkänsla och stolthet för våra viner. Till exempel, när vi ställer en flaska av vårt vin framför någon och säger, ‘den här flaskan kommer att kosta dig X’. Och sedan säger någon till oss vad den borde kosta (enligt deras åsikt), då viker vi oss. Vi jobbar fortfarande inte tillräckligt hårt för att säga ‘Hallå Världen, det här är vad vi är värda’”.
För vissa marknader blir detta en slående motsägelse. “Vissa marknader säger, ‘du betalar inte dina anställda tillräckligt bra’. Samtidigt säger de: ‘Jag vill ha vinet för två dollar per liter’. Vi måste kunna säga till de marknaderna: ‘förstår du inte att det är du som är orsaken till att vi inte betalar vårt folk bra?’“
Som Ntsiki påpekar finns det helt klart en del marknader som har kritiserat Sydafrika för arbetsförhållanden och dåliga löner för vingårdsarbetare. Motsättningen är att dessa marknader samtidigt vill ha billigast möjliga vin att sälja till lägsta möjliga priser på hemmaplan. Sverige är ett bra exempel på en sådan marknad.
Ntsiki igen, “det är inte bara Sydafrikas ansvar att hitta vägen framåt. Sydafrika behöver säga till Världen, “hör på nu, det här är vad vi skulle vilja betala vårt folk, men kan du då betala oss detta för våra viner då, så att vi får möjlighet att göra det?”
Som oberoende vinmakare blir detta väldigt konkret. “För mig, som en liten producent, behöver jag modet att säga, ‘det här kommer att kosta så här mycket’. Sedan, när de säger ‘nej’, kommer äntligen någon annan att säga ‘ja’, någon som förstår att jag har fortfarande inte har en egen källare, att jag behöver betala mina anställda, att jag behöver försörja min familj”.
Jag kan bara hålla med Ntsiki; Sydafrika behöver vara stolta över vad de gör och också sluta låtsas vara billigare kopior av kända viner. MCC är ingen billigare variant av champagne, cabernet från Stellenbosch är ingen budgetbordeaux, Hemel-en-Aarde pinot noir är inte låtsasbourgogne. Det är äkta och unika sydafrikanska viner.
Att vinerna — från Aslina och från många andra producenter — är av fantastisk kvalitet kommer säkert att hjälpa.
Om du kan få tag i några flaskor Aslina-viner kommer du inte att bli besviken. Och ännu bättre, om du har möjlighet att träffa Ntsiki, så är hon inte bara en mycket talangfull vinmakare utan också en fantastisk historieberättare.
Mer om historien och bakgrunden om Ntsiki Biyela:
Res
Vill du upptäcka mer av de extraordinära vinerna från Sydafrika så kan du komma på en vinresa till Sydafrika med BKWine, även inkluderande Franschhoek, Walker Bay, Stellenbosch, Elgin och mycket annat.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Vinresor som ger dig glädje och insikt. BKWine vinresor.
