Den nya tyska vinlagen | Per på Forbes

Endast områdets namn (Anbaugebiet, som t.ex. Mosel, Pfalz) måste finnas med på varje Qualitätswein och Prädikatswein och tillsammans med de övriga kategorierna (region, by, Einzellage). Men termen “Anbaugebiet” i sig behöver inte anges på etiketten. Anbaugebiet är en typ av “huvudkategori” som “Landwein” eller “Deutscher Wein” (de två kategorierna under Qualitätswein) som alltid måste finnas med på etiketten. I princip är detta ingen förändring från det nuvarande (gamla) systemet.

I den nya kategorin “Regionviner” ersätter termen “Region” namnet på byn Großlage. Det betyder att istället för t.ex. “Piesporter Michelsberg” står det på etiketten “Region Michelsberg” eller, till exempel, i Baden kommer det att stå “Region Kaiserstuhl” istället för “Bereich Kaiserstuhl”.

Ett distrikt, eller kommun (Gemeinde, som t.ex. Piesport), eller en del av ett bynamn (som t.ex. namnet Gimmeldingen) får inte längre användas tillsammans med namnet på en Großlage. Detta är nu endast tillåtet för vin med en vingårdsbeteckning.

Termen “Einzellage” kommer inte att sättas på etiketten. Här antas att konsumenten vet att t.ex. “Deidesheimer Paradisgarten” är en vingårdbeteckning.

De nya kategorierna “Großes Gewächs” och “Erstes Gewächs” måste sättar ut tillsammans med vingårdsnamnet. Detta är logiskt eftersom vinproducenterna kommer att vilja visa upp dessa premiumkategorier.

Varje Prädikatswein kan även utmärkas som Qualitätswein, men inte tvärtom. Om en druvmust har nått en lägsta sockernivå som t.ex. 90 grader Oechsle, kan vinet betecknas med Prädikat ”Spätlese” men vinproducenten kan också sälja det som en Qualitätswein. På grund av klimatförändringen gör många vinproducenter det ganska ofta. Denna praxis förändrades inte jämfört med den befintliga vinlagen.

Det befintliga Prädikatsystemet (Kabinett, Spätlese, Auslese, Beerenauslese, Eiswein, Trockenbeerenauslese) är oberoende av ursprungspyramiderna. Det är teoretiskt möjligt att ha t.ex. en Spätlese i alla Qualitätswein-nivåer (Anbaugebiet, Region, by, Einzellage).

Tyskland och Frankrike, en jämförelse – och slutsatser

Den nya tyska hierarkin baserad på geografi (område, region, by, vingård) liknar på vissa sätt det som finns i Frankrike. Men det är också mycket annorlunda. I Frankrike, anses ”allmänt” ett mindre geografiskt området som bättre än ett större geografiskt område. Till exempel anses Pauillac vara bättre än Médoc. Men det finns ingen formell hierarki, liknande den som har definierats i Tyskland. Det så att säga bara ”råkar” vara så att vissa små appellationer är en del av större. Det finns ingen formell hierarki med olika klasser. Vissa regioner har flera ”nivåer”, som Bordeaux, medan andra regioner bara har en enda och unik nivå, som Champagne. Undantaget är Bourgogne, där det finns en mer formell hierarki, liknande den i Tyskland, med region, by, vingårdar, premier cru och grand cru.

Det tyska systemet är dock inte helt nytt. Det är baserat på den befintliga strukturen med Anbaugebiete, Grosslage etc, men formaliserar och strukturerar den på ett gemensamt sätt för hela landet.

Kommer det att göra livet lättare för vinkonsumenten?

Vid första anblicken ser det väldigt komplicerat ut. Hur ska jag veta om (säg) Himmeltarfpollen är en Grosses Gewächs (en prestigefylld grand cru) eller en enkel by?

Men kanske blir det inte så komplicerat trots allt. Vi är vana vid liknande saker i andra länder (Barolo är ”bättre” än bara Piemonte, Pauillac är ”bättre” än bara Bordeaux). Men i andra länder är det sällan så strikt kodifierat.

Vi har bara 13 Anbaugebiet så de borde vara lätta att komma ihåg och viktiga att känna till för att förstå vinets stil.

Nästa nivå upp, ”Region” måste sättas ut på etiketten om det är ett regionalt vin.

Där det blir svårt är det när det gäller by (Ortswein) och vingård (Einzellage). Du måste veta om ett visst namn är en by eller en vingård. Vi får ge oss i kast med att studera våra kartor.

Och för de två högsta nivåerna, Erste Gewächs (premier cru) och Grosse Gewächs (grand cru), kommer det säkert att anges stolt och stort på etiketten.

Vi får vänta och se hur det fungerar i praktiken. Det kommer i vilket fall som helst att vara en bra ursäkt att upptäcka några nya och läckra tyska viner.

Och den avslutande parentesen:

Ett problem med vokabulären: ”area”, ”Anbaugebiet”, ”vinregion”…

Tyskland har 13 ”Anbaugebiete”: Baden, Mosel, Rheingau och så vidare. Dessa brukar man på svenska kalla antingen ”vindistrikt” eller oftare ”vinregioner”, ”de 13 tyska vinregionerna”. Detta ställer till ett problem i den nya hierarkien på grund av den nomenklatur man valt. På engelska pratar Wines of German om nivåerna ”Area, Region, Village, Vineyard”, där ”area” är det som motsvarar Anbaugebiete, och ”region” är nästa nivå upp, dvs ett Anbaugebiete är indelat i flera regioner. Därmed fungerar det inte längre att säga ”de 13 tyska vinregionerna (Anbaugebiete)”, eftersom ordet ”region” är använt för en nivå upp från Anbaugebiete, för att beteckna ett deldistrikt.

Man skulle då kunna tänka sig att på svenska använda ordet vindistrikt för Anbaugebiete/area. Men då blir det så att ett distrikt kommer att omfatta ett flertal regioner. Det låter konstigt. I dagligt tal så uppfattar man nog ”region” som en större enhet än ”distrikt”: ett vindistrikt skulle bli uppdelat i många vinregioner. En möjlighet, men konstigt.

Vi har valt att använda ordet ”vinområde” för Anbaugebiete/area. Tyskland har därmed tretton ”vinområden”. Varje vinområde är indelat i ett antal regioner, vilka var och en består av ett antal byar.

Det kanske enklaste vore att använda de tyska begreppen: Anbaugebiet, Region, Ortswein och Einzellage. Men kanske kommer inte heller det alltid att fungera bra på svenska.

Vad som blir allmänt bruk får framtiden utvisa.