Varmt välkomna tillbaka kära producenter. Och en rosé-överraskning.
Samma leende, oförändrad energinivå och spirande entusiasm. Långsmala, graciösa flûteflaskor radas upp, fukten kondenserar till små pärlor på hals och etikett. Förväntansfulla blickar följer flaskan från glas till glas medan församlingen runt bordet tystnar för en stund. Det duggar glest med producenter på besök i Sverige när restriktioner fjättrat odlare och vinmakare vid sina marker och källare. Vid bordet sitter äntligen Sybille Kuntz och Markus Riedlin från Mosel och Baden.
Det är synnerligen lättnavigerat bland Sybilles viner. Genomtänkta etiketter vars färger följer druvans utveckling från fräsch och kvick till förföriskt söt och botrytisangripen. Bilden nedan ger en enkel och pedagogisk beskrivning med druvorna parade till respektive flaska.
Vinerna har årligen levererat en jämn och hög nivå. Sybille Kuntz Qualitetswein Trocken 2019 är för sina 249 kr mycket prisvärt. En personlig reflektion kan vara att man vinner på att hålla fingrarna i styr en tid medan de utvecklas i källaren.
Som ett bevis på potentialen i vinerna dukade man även upp ett par äldre flaskor. En spätlese trocken 2003 och en Goldkapsel från samma år gav en så pass bred och rik flora av doft och smak att flaskan lika mycket hör hemma under rubriken kontemplation som matvin.
Men för att återgå till årets lansering av Kuntz viner verkar det som att orangevinet är det som gör de största landvinningarna. Min uppfattning är att det inte bara är orangetrenden som får hennes produktion att öka från år till år. Sybille Kuntz Organic Riesling 2019 ligger i ett fint spann mellan traditionella viner och lite mer brutala orangeviner. Rena och snygga signaler av riesling, mineral och fräschör. Till 2019 har skalmacerationen kortats ned från sex till tre veckor. Du som envetet ratat orangeviner kan utmana dig själv genom att korka upp en Sybille Kuntz Organic Riesling 2019, det finns en överhängande risk att du gillar den.
Riedlin rosé från Baden
Veckan innan besöket, på en terrass som badade i kvällssol fann vi enhälligt sommarens bästa rosé. Att klumpa ihop rosé som om allt vore ett och samma vin är förvisso av ondo då vinerna skiljer sig så väsensskilt från varandra. Allt från laxrosa och fjäderlätta aperitifer till stabila matviner där Riedlin Rosé får betecknas som det sistnämnda. Vi hade korkat upp en flaska Riedlin Rosé 2017 till grillade svenska fläskkotletter och en ljummen fransk potatissallad.
Ivriga att fylla på förrådet kunde vi konstatera ”tillfälligt slut” hos Systembolaget. Men nu finns en laddning med 2019 på hyllorna igen men gissningsvis får du hålla dig framme för att hinna få någon av flaskorna.
En rik och kraftfull doft med så många fler nyanser än det glas rosé många av oss har fått utstå under sommaren. I munnen en stadig viskositet, påtaglig men mjuk och lång syra, viss ungdom men med mycket kraft. God nu men jag hävdar att den vinner på lagring.
Rosé av den här kalibern fungerar prima att lagra. 329 kr och nummer 79436. För dig som bor i Stockholm kan du faktiskt hitta 2017 på restaurang Sekt på Runebergsgatan. En restaurang som konsekvent håller sig till ett tyskt utbud av mat och dryck på en nivå långt över de traditionella högarna av surkål och bratwurst.
2 svar
Jag har provat många av Sybille Kuntz viner och gillar de flesta, men INTE Orange. Det var årgång 2016, som jag köpte 3 flaskor av. De var så pass undermåliga att jag anser dem vara defekta. En bekant fick en flaska för att prova men underkände det. Han fick mitt kvitto och returnerade vinet och fick pengar åter. Jag har sedan dess stött på s.k. Naturviner från flera håll. Alsace, Madiran t.ex. En del är korrekta men smakar inte vin enligt mitt förmenande. De smakar fruktjuice i bästa fall och sunkig must i sämsta fall. Tycker det är synd att fina druvor kastas bort på sådana experiment. Naturvinerna är till råga på allt dyrare. Hur de klarar transport och lagring är tveksamt. Så fort jag ser en beteckning ”Naturvin” eller liknande avstår jag. Köpte Sylvaner av Frick i Alsace och lämnade tillbaka alla 3 flaskorna efter att ha provat en. Det här är en vintrend som jag hoppas försvinner. Ingen risk att jag kommer att gilla dem. Dricker hellre min färskpressade äppelmust, den är klar och god.
Hej Staffan, anslaget i ditt inlägg signalerar din tydliga inställning till naturviner. I andra ringhörnan befinner sig förespråkare som mer eller mindre kräver naturvin i glaset. På hyllorna finns så mycket vin att välja på att ni knappast behöver sikta på att mötas för en fight. För min egen del har jag svårt att se något livshotande i exempelvis filtrering eller lite svavel. Men om någon häller upp ett glas smakar jag gärna. Man vet ju aldrig, hux flux kanske det smakar gott. Vad gäller Kuntz uppfattar jag det som att hon fortfarande experimenterar med att exempelvis halvera tiden för skalmaceration. Resultatet blev ett vin närmare ett ”vanligt vin” än ett ”naturvin”. Kul att prova men har man inte en dragning åt det hållet finns det antagligen mycket annat man kan köpa och njuta av.