Att bedöma vinets kvalitet och lagringspotential; jakten på det perfekt mogna vinet

Smak är per definition subjektivt, men det hindrar oss inte från att använda oss av ett mer objektivt förhållningssätt när vi diskuterar vin och vinupplevelser.

Vad vi tenderar att gilla varierar. En del föredrar att dricka vin med mycket mognadstoner, andra att dricka vin ungt och därutöver finns ett helt spektrum av smakpreferenser som spretar åt alla möjliga håll. Något facit för hur ett ”bra vin” bör smaka finns inte och vad som anses vara extra gott idag av vinkritiker och andra intressenter kan mycket väl se helt annorlunda ut i framtiden beroende på trender och skiftande uppfattningar.

I vinvärlden diskuteras det vitt och brett om viners lagringspotential och hur man bedömer dess lagringsförmåga. Men vad menas egentligen? Det finns givetvis inga fullständiga sanningar inom ämnet, men jag tänkte försöka beskriva hur jag personligen tänker. Om man håller med eller inte är upp till var och en.

Kvalitetsbedömning av vin

De flesta som bedömer viners kvalitet ur ett mer tekniskt perspektiv använder sig av ”BLIK” eller liknande utvärderingsmetoder. Förkortningen står för balans, längd, intensitet och komplexitet och är förmodligen de mest använda kvalitetskriterierna för vin. Utöver dessa parametrar har vinets syra, sockerhalt, alkoholstyrka och tanninstruktur stor betydelse för hur väl vinet klarar att lagras, men de är i sig inga kvalitetsparametrar per definition.

Många anser även att ”typicitet” är en viktig kvalitetsmarkör. Vanligtvis genom att vinet bör spegla druvsammansättningen och regionen där druvorna odlats och att det representerar vinmakarens intentioner. Inte helt olikt hur det fungerar när man bedömer skönhet eller simhopp med mera.

Intensiteten ger en indikation på vinets koncentration, volymstyrka och extrakt, medan komplexiteten speglar vinets arom- och smakrikedom.

Balansen, vilket är den mest subjektiva kvalitetsmarkören (där vi generellt har svårast att vara överens beroende på smakpreferens och fysisk känslighet), utmärker sig genom att alla delar i ett vin ska samspela och få utrymme utan att enskilda delar tar över och bidrar med obalans och disharmoni. Ett obalanserat vin kan dessutom få stor inverkan på hur komplext vinet upplevs och hur tydligt mer subtila inslag framträder och bidrar med smak- och aromrikedom.

Längden är lite svårare att beskriva, men många hävdar att den både handlar om hur ihållande smaken är samt hur väl den ”fyller ut i munnen på längden”. Jag känner mig själv lite osäker och tenderar nog mest att bedöma hur ihållande smaken är i sin fullständiga form. Ett vin med en efterhängsen beska, kartighet och/eller alkoholhetta bör därför inte tolkas som ”bra längd” även om sensationen håller sig kvar i flera minuter.

Vinets kvalitativa utveckling och mognad

En relativt stor andel vinintresserade lever med uppfattningen att många kvalitetsviner inte bör drickas för unga. Inte sällan med rätta, även om personens smakpreferens spelar stor roll. Viner som är gjorda för att lagras upplevs generellt mycket strama och tanninrika i sin ungdom. Tänk exempelvis på en ung nebbiolo från Barolo.

Den tuffa strukturen och outvecklade karaktären kan därför ge ett obalanserat intryck där vinets struktur, syra och i många fall ointegrerad fatkaraktär och/eller fruktighet står i vägen för hur angenämt vinet upplevs att dricka.

I sin ungdom saknar vinet även de nyanser som bildas vid lagring, så kallade tertiära aromer, utan består endast av de primära och sekundära – det vill säga druvspecifika frukt- och bäraromer samt aromer som härrör från jäsningen och vintillverkningen. Ungdomlig fräschör och briljans ska dock aldrig underskattas.

Alla viner utvecklar tertiära mognadsaromer med tiden oavsett vinets kvalitet. Här börjar det bli intressant. Det som är avgörande är om vinet har tillräcklig motståndskraft för att klara att ”bära sin mognad” utan att tappa för mycket frukt, struktur och intensitet. Mognadstoner utan någon form av strukturell bärkraft är sällan särskilt gott eller eftersträvansvärt. Om allt man vill åt är mognadskaraktär kan man lika gärna köpa det enklaste vin man kan hitta och förvara det på en varm plats något år. Om jag får raljera och överdriva en aning.

I följande två diagram har jag försökt visualisera min syn på hur BLIK:en förändras på ett ungt vin med lagringspotential som efter adekvat lagring blommar ut i ett hypotetiskt fullmoget vin:

Tanninerna tenderar att slipas ner och fruktintensiteten avtar samtidigt som komplexiteten ökar och i många fall känns helheten bättre balanserad och mer ”integrerad”. I exemplet ovan har de totala poängen på skalan inte ökat utan enbart omfördelats. I många fall får vi nog anta att totalen både kan öka och minska beroende på utväxlingen av de olika egenskaperna och hur den som provar värderar upplevelsen. Som sagt innan, men som är värt att upprepa, det finns ingen sanning eller facit annat än ens egna.

Hur avgör vi då om ett vin är övermoget, alternativt ej lagringsbart i teorin?

Om frukten och vinets grundkaraktär helt har försvunnit och om balansen känns skev och vinet helt har tappat sin struktur, då anser jag rent tekniskt att vinet är ”dött”. Gillar jag det oavsett dess brister är det befogat att fråga sig om det inte borde varit ännu bättre i en tidigare mognadsfas och att jag snarare gillar det trots dess brister än motsatsen.

Om ett vin lagrats mer än det klarar av tenderar det även att tappa komplexitet och riskerar att upplevas helt enkelt ”generiskt” moget. Det behövs mer än enbart mognadstoner för att ett vin ska upplevas angenämt, intressant och kvalitativt. Ett perfekt vin i min värld har både primära, sekundära och tertiära aromer med god intensitet, bra längd och hög komplexitet. Se exempel nedan på ett vin som tydligt har passerat sin optimala mognadsfas, samt ett ungt vin med tveksam lagringspotential, men som kan vara nog så gott att dricka ungt:

Avslutande ord

Fördelen med att använda sig av BLIK vid bedömning av vin kan vara oerhört stor, samtidigt som det blir lättbegripligt och relevant. Den estetiska helhetsbedömningen är dock alltid viktigast. Gillar man något så gillar man det oavsett vilken ”poäng” vinet får i en BLIK-analys, men det kan öka förståelsen kring varför man gillar något mer än något annat och vilka egenskaper som är viktiga för att bedöma ett vins kvalitet och lagringsförmåga med ett mer objektivt förhållningssätt. Ett sätt att sätta ord på upplevelsen och kunna förmedla bilden till andra intressenter. I det här fallet fungerar metoden till exempel utmärkt för att beskriva min syn på hur vin mognar och varför det kan finnas poänger med att välja rätt vin, med rätt egenskaper om man önskar lagra det och uppleva det i sin mognadsfas.

Hur upplever du själv ett vins resa från ungdom till perfekt mognad? Skriv en kommentar!

Mattias Schyberg är gästskribent på BKWine Magazine. Han är även en av de personer som driver det mycket aktiva vinforumet www.finewines.se.