Barolo-årgången 1970 kom i en brytningstid. Kemiska insatser i vingårdarna var fortfarande en nymodighet. Nebbiolo-vinerna hade traditionellt sett varit byggda för en lång framtid, med månader av urlakning och åratal av tålmodig uppfostran i botti (stora ekfat). Samtidigt började nya idéer så smått att märkas i slutet av 1960-talet, kortare macerationstider och viner från individuella vingårdar. Men det skulle ännu dröja minst ett tiotal år innan små franska ekfat introducerades i området.
Jag hade tillfälle att prova åtta barolo från 1970 när Munskänkarna ordnade en provning ledd av Torsten Rundqvist. Han hade letat upp dessa viner, i prisklassen mellan 500 kr och 1000 kr, i en tysk nätbutik.
Vi provade tre viner från kommunen La Morra:
- Renato Ratti Barolo Annunziata,
- Cordero di Montezemolo Barolo och
- Tenuta Cerequio Barolo.
Fyra kom från kommunen Barolo:
- Marchesi di Barolo Barolo,
- Francesco Rinaldi Barolo,
- Terre del Barolo och
- Giacomo Borgogno Barolo Riserva.
Och en kom från kommunen Serralunga d’alba:
- Franco Fiorina Barolo Riserva.
Renato Ratto Annunziata Barolo 1970 var klar i färgen med en svag doft av ammoniak och en medeltanninrik smak av röda lite sura körsbär. En sådär upplevelse.
Cordero di Montezemolo Barolo 1970 var tegelfärgad men klar till utseendet med en omisskännlig stalldoft och en smak av unga röda bär, låg strävhet och hög syra. Ett väl bibehållet exemplar. Den var hela gruppens favorit.
Tenuta Cerequio Barolo 1970 hade ett lite grumligt utseende med en doft av skog och bär och en medelkraftig tannin-strävhet med en god smak av plommon och körsbär och en lång stram eftersmak. Min egen favorit som ett välbalanserat och fortfarande mycket drickbart vin.
Marchesi di Barolo 1970 var mörkast i färgen med en doft av mossa samt en sur smak av bär och lite kakao med en lagom strävhet.
Francesco Rinaldi Barolo 1970 var klar med stark doft av mogna plommon och en lite söt smak utan tanniner med dragning åt sherry.
Terre di Barolo, Barolo 1970 (vinkooperativ) var grumligt med en doft av röda bär och en smak av sura plommon och en lagom strävhet. Bedömdes som sämst av hela gruppen.
Giacomo Borgogno Barolo Riserva 1970 hade ett grumligt utseende med en stark ammoniakdoft och smakade strävt och mycket av övermogna körsbär och plommon.
Franco Fiorina Barolo 1970 var grumligt med ett brunt utseende och en nästan lite bitter smak av nypon med lagom strävhet.
Det var ett antal rätt tegelfärgade viner där det flesta var klara och fina men det fanns även något exemplar som var lite grumligt och med bottensats. Det kan man ju tycka inte är så konstigt efter 48 år. Eftersom det var en hel del flaskor så var även något enstaka exemplar korkskadat.
Ska man passa på att äta något till dessa viner skulle jag kunna tänka mig en maträtt med kalvkött och potatisgratäng för att inte ta över vinets kvaliteter för mycket.
Sammantaget skulle jag inte köpa dessa viner själv men jag är glad att jag deltog i provningen som var väldigt intressant och gav mig en inblick i för och nackdelar med gamla vällagrade Barolo-viner.
Henrik Stadler skriver for BKWine Magazine om provningar hos vinhandlare och vinimportörer i Sverige.
[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]
Vinerna från Piemonte är fantastiska även som unga. Du kan utforska dem, och den piemontesiska gastronomin, på en vinresa till Barolo och Barbaresco i Piemonte med BKWine.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Unika och oförglömliga vinresor. BKWine vinresor.
[/box]
