Sedan några år har Frankrike sett sina marknadsandelar av vinförsäljning minska trots en ökande total marknad. Minskningen har inte drabbat produktionen och exporten av prestigeviner från etablerade områden utan framförallt gällt volymviner till de breda kundsegmenten. (Vin de Table)
En av orsakerna till den aktuella trenden ansågs vara de franska vinlagarna, som med strikt byggde på geografi och tradition, begränsade de franska producenternas möjligheter att producera och marknadsföra viner mer anpassade till rådande konsumentkrav på stil och smak. Det senare har varit en av den Nya Världens stora konkurrensfördelar.
Genom en EU-förordning 2009 lade man grunden till ett gemensamt regelverk inom EU för olika typer av viner. För Frankrike innebar detta bland annat dels att existerande AOC bytte namn till AOP (Appellation d’Origine Protégée) och vin de pays bytte till IGP (Indication Géographique Protégée), men också att Vin De France infördes och ersatte Vin de Table, dock med några viktiga förändringar av reglerna. Redan tidigare hade klassificeringen VDQS försvunnit, och Frankrike har därmed sedan 2012 tre nivåer av klassificering: AOP, IGP, och vin de france.
[Du kan läsa mer om detta i BKWines bok Vinlandet Frankrike.]
Vin de france ställer – grovt uttryckt – inga andra krav än att vinet ska vara producerat i Frankrike. Det kan vara endruvsvin eller blandning av olika druvor. Vinet får i förekommande fall ha druvsort och årgång på etiketten. Ett kontrollsystem finns för att säkerställa att reglerna följs.
Vin de france-kategorin ger producenterna nya möjligheter att blanda druvor från olika delar av Frankrike i samma vin. Man kan också blanda i druvsorter som inte är tillåtna inom AOP-systemet. Till exempel använda syrah i en ”Bordeaux-blandning” producerad i Bordeaux. [Red. kommentar: Men i ett sådant fall är det givetvis strikt förbjudet att sätta ut ”bordeaux” på etiketten!]
Ökad experimentlusta är aldrig till nackdel i utvecklingsarbete och många prestigeproducenter kan välja den här vägen för att ta fram nya högklassiga komplement till sina existerande AOP-dyrgripar. Det ger även nya möjligheter för unga odlare att bryta med gamla mönster och pröva nya former.
Den stora möjligheten ligger emellertid i att kunna skräddarsy viner efter en viss marknads- eller konsumentsmak. Stora producenter får större möjligheter att rationalisera sin produktion och samtidigt skapa egna varumärken för olika marknader. Doft och smak hos ett varumärkesvin kan nu göras mycket mer jämt mellan årgångar.
För en svensk marknad med Systembolagets sätt att definiera smakprofiler i sina upphandlingar av volymviner borde vin de france-viner passa som hand i handsken. Risken finns att de viner som tas fram efter smakprofiler blir alltför lika varandra oavsett ursprung, varför det krävs mer för att vara konkurrenskraftig som producent.
Vad har då hänt i Frankrike sedan vin de france-viner dök upp på marknaden på allvar i och med årgången 2010?
- De tongivande producentorganisationerna har skapat ANIVIN de France som en marknadsföringsorganisation för den nya kategorin.
- Cirka 750 producenter använder sig idag av möjligheten att sätta druva och eller årgång på sina vin de france-viner.
- 2016 svarade vin de france-viner för 15 % av Frankrikes export av icke-mousserande viner.
- De största konsumentländerna är Storbrittanien, Nederländerna, och Tyskland som tillsammans svarar för mer än 50 % av exporten (2016). Kina växer snabbt, liksom USA.
- Sveriges andel av 2 % av vin de france-exporten 2016 motsvarar ca 3 miljoner liter vin.
- Viktigaste druvorna i vin de france är de internationellt gångbara merlot, chardonnay, sauvignon blanc och cabernet sauvignon, som tillsammans svarar för nästan 75 % av volymen.
För att öka uppmärksamheten på vin de france, men även för att föra fram hög kvalitet i förhållande till pris har man under överinseende av OIV etablerat en årlig provning i Paris av vin de france-viner. Provningen utförs av en testpanel bestående av 47 internationella vinexperter från inköpare och handlare, varav för närvarande 3 kommer från Sverige.
I februari 2017 testade denna panel 460 viner från nästan 100 producenter och utdelade 33 guldmedaljer och 105 silvermedaljer.
Dessa 138 medaljerade viner har utsett till ”ambassadörer” för vin de france 2017.
ANIVIN hade den 26 april 2017 bjudit in vinskribenter och bloggare till en Master Class kring vin de france för att informera om sin existens och bjuda på ett smakprov av de viner som idag produceras.
Valerie Pajotin, VD för ANIVIN, inledde med att ge bakgrund och fakta. Därefter ledde Laurent Delaunay, ordförande i samma organisation, en provning av nio av de 138 ambassadörsvinerna. Vinerna var valda för att representera olika typer och stilar av vin de france, men är i nuläget inte representerade i Sverige.
Jag kan tillägga att två av vinerna som provades kom från M. Delaunays vinhus Badet Clement & Cie.
“Bélénos” Sauvignon Blanc 2016
Les Vignobles Gayrel, södra Frankrike
Välgjord, druvtypisk sauvignon blanc, mineralig. Guldmedalj
”Doudet Naudin” Chardonnay 2016
SADEV Doudet Naudin, Bourgogne
Blandning med frukt från olika delar av Frankrike. Persika, brända nötter, integrerad ek, bra balans, Bourgogne-stil. Guldmedalj
”La Belle Angèle” Syrah 2016
Badet Clément & Cie
Languedoc-druvor. Trendig rosé. Grapefrukt i doften, fräsch bra syra och frukt. Gärna som aperitif. Guldmedalj
”Café du Midi” Merlot 2016
Cie Rhodanienne-Taillan, södra Rhône
Doft av torkad tomat, vinbär och ceder. Mjukt bärigt vin. Guldmedalj
”Pinot Noir d’Autrefois” Pinot Noir 2015
Cie des vins d’Autrefois
Doft av hallon och jordgubbar, kryddigt. Bra syra, ngt ek, bra struktur. Silvermedalj
”Alain de la Treille” Cabernet Franc 2015
SA Bougrier
Doft av röda bär, svarta vinbär. Bra syra och mjuka tanniner. Druvtypisk. Guldmedalj
”Répertoire” Syrah 2016
Les Domaines Auriol
Doft av mörka bär. Smakrikt med unga tanniner. Svag pepprighet. Silvermedalj
”Maison de la Villette” 2015
Grenache 50 %, syrah 30 %, mourvèdre 20 %
Badet Clément & Cie
Doft av mörka bär, garrigue-kryddor, varm, ren frukt integrerade tanniner. Grytvin. Silvermedalj.
Badet kommer även att göras i en malbec-carignan variant
”Big Red Beast” Alicante Bouschet (*) 2016
LGI Languedoc Wines, Carcassonne
Kraftigt mörk färg, doft av mörka bär, läder. Ren fruktsmak med värme och viss sötma. Intressant druva, se nedan. Guldmedalj
Efter den sittande provningen gavs möjlighet att prova ytterligare 14 viner av de 138, en del redan representerade på Systembolagets hyllor.
Av dessa fastnade jag främst för:
SA Bougriers ”Aimé Boucher – Le Bien Aimé” Chardonnay 2016, med en “fet” druvtypisk smak.
”Seaside Cellars” Sauvignon Blanc 2015 från Wineforces hade fin fräschör och ren frukt, en njutning till gösen eller abborren med citron.
Bélénos-märket från Gayrel fanns också i en variant gjord på druvan braucol, en druva från sydvästra Frankrike som går under många namn. Fer servadou är vanligare. Druvan är mörk och relativt koncentrerad. Vinet hade kraftig smak med unga tanniner och litet för hög restsötma för min smak, men det kan fungera till en grillad röd köttbit.
Francois Lurtons märke ”Les Fumées Blanches” med friska och matvänliga viner på sauvignon blanc (SB 22139, 89 kr) och sauvignon gris (SB 22138 rosé, 89 kr) om än med restsockerhalter i högsta laget (5-6 g/l).
En instegs pinot noir från Bouchard Ainé Pinot Noir (SB 82531, 79 kr) med bra balans mellan syra och frukt, och en annan bra pinot noir med fin struktur kom från en annan välkänd producent Patriarche Pinot Noir med årgång 2015, tyvärr inte i Sverige ännu.
Sammanfattningsvis uppvisade vinerna en palett av välgjorda viner och intressant experimenterande med ovanliga druvor och druvblandningar som gav en del nya upplevelser av doft och smak.
En del viner föreföll gjorda för att tilltala den publik som gärna vill ha en relativt hög restsötma i sina viner, och den smaken kan ju alltid diskuteras.
En intressant observation jag gjorde var att de vita Alsacedruvorna var mycket sparsamt förekommande bland använda druvor i de vin de france-viner jag kunde överblicka i katalogen över de 138 medaljerade. För små volymer? [Red. kommentar: Det beror nog snarare på att alsaceproducenterna motsatt sig att andra regioner skulle få använda ”alsacedruvor”. Tack vare deras påtryckningar förbjöd man att använda vissa alsacedruvor på vin de france-etiketter för ett antal år framöver. Fransk regionalprotektionism i sitt esse.]
I kölvattnet av all utveckling och nytänkande brukar alltid följa en svans som inte drar sig för att utnyttja ”möjligheterna” inom det nya regelverket på ett otillbörligt eller oetiskt sätt. Man får hoppas att ANIVIN kan stävja försök till missbruk av systemet.
Tack vare Systembolagets kvalitetskrav och kontroll av volymvinerna, tror jag att risken för att översvämmas av mindre bra viner är ganska liten i Sverige. Däremot får konsumenterna av viner i vin de france-kategorin vänja sig vid att hitta favoriter via producentnamn och varumärken snarare än efter region och vintyp. Öppet för egna experiment alltså, inte minst genom näthandeln som kan växa ytterligare med den här typen av viner.
(*) Alicante bouschet är en druva av ”teinturier”-typ (”färgare”, så kallad därför att druvköttet är rödfärgat). Druvan togs fram som en korsning mellan petit bouschet och grenache som gjordes av Henri Bouschet på 1880-talet. I Spanien kallas druvan garnacha tintorera.
Före Henri hade hans far, Louis, arbetat med att få fram druvor med färgat fruktkött för att sätta färg på de viner som främst gjordes på den bleka druvan aramon. 1828 lyckades han korsa aramon med teinturier du cher med lyckat resultat som då kallades petit bouschet.
Alicante bouschet har varit en mycket viktig druva i Roussillon i Frankrike, men började dala i popularitet vid 1900-talet slut när fokus började skifta från kvantitet till kvalitet i södra Frankrike.
Carl-Erik Kanne är aktiv Munskänk och pensionär med tid att botanisera och kommentera det allt större flödet av kvalitetsviner. Carl-Erik skriver om vinprovningar och vinarrangemang i Stockholm för BKWine Magazine.
