Nytt på Alsace-fronten? 24 producenter och en blindprovning

Tjugofyra producenter i Alsace presenterade nya årgångar på Operaterrassen i Stockholm. BKWine Magazines Carl-Erik Kanne fanns på plats.

En gång om året anordnar kommunikationsbyrån Sopexa en Alsacemässa. I år gick den av stapeln på Operaterrassen då man presenterade tjugofyra producenters nya årgångar.

Man anordnade även en Master Class under ledning av Thierry Frietsch, välkänd vinprofil och kunskapsförmedlare i Alsace.

Fyrtio förväntansfulla åhörare möttes av budskapet att vår värd inte hade förberett någon presentation utan han hade i stället valt ut sex äldre viner ur  CIVAs (Alsaces vinkonsortium) källare. Frietsch ville att vi skulle prova vinerna blint och sedan berätta vår åsikt om druva, årgång och karaktär. En riktig utmaning!

Sex viner som vi provade blint

Det inledande vinet hade en halmgul färg, aromatisk doft med dragning åt tallbarr och örter. Smaken var frisk med måttlig syra, bra balans med viss trevlig beska i eftersmaken. Vinet visade sig vara en Muscat Grand Cru från Altenberg de Bergbieten där jordmånen  är lera och kalk.

Årgången var 1994! Mycket fräschör för ett 23 år gammalt Muscat-vin.

Nästföljande två viner hade tydliga spår av ålder i färgen som var mörkgul i bägge fallen med en nyans mörkare ton hos nummer tre.

Doft hos vin nummer två var röda äpplen, torkad frukt och smaker i samma stil med balanserad syra. Vinet Var en Riesling Grand Cru Vorbourg som ansågs typisk för den kalkstensjordmån som vingården har.

Vin tre hade en nyans mörkare färg, men större fräschör i doften från citrus och gula äpplen. Måttlig syra, men ändå välbalanserat. Jordmånen i Brand-läget är granitdominerad vilket ger karaktär åt vinet.
Vinet var en Brand Riesling Grand Cru från 1990

I glas nummer fyra hälldes en guldfärgad dryck upp och korksmulorna avslöjade att korken höll på att ge upp, det vill säga att vinet troligen var äldre än trettio år. Inget av vinerna hade korkats om. Komplex doft med inslag av rosor och skog mötte näsan och i munnen kändes vinet fortfarande balanserat trots att syran nästan försvunnit. En svag alkoholsötma kunde förnimmas. En gissning på druvan pinot gris visade sig stämma, men ändå inte! Vi hade fått en tokay d’Alsace i glaset, en beteckning som förbjöds 1983, men vinet var från 1971!

Till saken hör att förbudet att använda namnet tokay kom efter klagomål från Ungern som naturligt nog ville ha ensamrätt på namnet. Under en övergångstid kunde man få skriva tokay pinot gris på etiketten, men från och med 2006 får det bara stå pinot gris.

Avslutningen på master class-provningen utgjordes av två viner gjorda på samma druva, men från två årgångar 1983 och 1989. Bägge åren var förhållandevis varma. De två vinerna var dessutom av kategorin ”Selection de Grains Noble”, en beteckning som får användas om druvorna angripits av ädelröta (Botrytis cinerea). Ädelrötan medför att druvan skrumpnar och därigenom får en högre frukt- och sockerkoncentration. De mest kända vinerna där ädelröta är en förutsättning är de världsberömda sauternesvinerna.

Vin nummer fem var guldgult och nummer sex bärnstensfärgat, bägge hade stor, komplex doft med mogna toner.

Smaken var i bägge fallen koncentrerad och mognadstonerna hade nästan helt tagit över de ursprungliga fruktaromerna. Därför var svårt att komma fram till att det var gewurztraminer vi hade i bägge glasen. Fantastiskt fina viner som passar till exempelvis foie gras. Vin nummer sex är alldeles utmärkt på egen hand i små smuttar.

En intressant och annorlunda inledning till en eftermiddag i Alsace!

Förmedlade data om vinerna:

Vinmässa och möte med producenterna

Efter många intryck från Master Class-provningen var det dags för mässans viner och några timmars botanisering.

Sammanfattningsvis var det dessa trender och tendenser som jag tyckte mig uppfatta under mässan 2016.

• Antalet utställare var i stort detsamma, men några var nya, andra var inte med i år,
• Fler utställare hade svensk representation och fler viner var tillgängliga på Systembolaget.
• Genomgående hög kvalitet på vinerna
• Sötman i vinerna kändes inte så utbredd som den gjorde 2016, trots att viner från 2015, som var ett varmt år, var mycket vanligt förekommande.
• Fortsatt stor bredd i utbudet hos producenterna där de flesta erbjöd viner gjorda på alla vanliga druvsorter i Alsace.
• De flesta hade en Crémant, några olika kvalitetsnivåer av standardviner, och något prestigevin förutom i många fall ett eller flera Grand Cru-viner.
• Fortsatt ganska många viner gjorda på pinot noir, oftast i en lätt ganska enkel stil för att drickas unga.

Produkterna från de etablerade kvalitetsproducenterna som M Deiss, Hugel, mfl, visade som vanligt hög klass, men personligen tyckte jag att årets producentöverraskning var Jean Biecher som genomgående hade mycket högklassiga viner att erbjuda. Mer om vinerna nedan. Producenten har en ganska typisk Alsaceprofil; familjeföretag med lång och framgångsrik historia trots alla historiska svårigheter med gränser med mera.  Idag hör man till de större producenterna i regionen och har sin hemvist i Saint Hippolyte sedan 1776.

Eftersom pinot gris från Master Class-provningen gav mersmak för denna druva började jag med att söka efter fler bra pinot gris viner i den stil jag gillar bäst, nämligen sådana med bra balans mellan syra och sötma och så låg restsockerhalt som möjligt. Min favorit från 2016, Michel Fonné Tradition, fick utgöra startpunkt.

Till min glädje kunde jag konstatera att antalet viner i min målkategori hade ökat avsevärt sedan 2016 och jag kan tipsa om följande för er har liknande smak:

Efter denna djupdykning genom pinot gris-utbudet var det dags att prova riesling som var i majoritet hos utställarna. Här var gommen nu inställd på bara godbitar och följande skulle jag gärna berika min källare med:

Av övriga viner smakade jag på några bra crémant d’alsace varav jag valt att ta med en gjord på riesling och en på pinot blanc. Av övriga druvor har jag plockat ut några som jag gärna rekommenderar. Tyvärr finns bara två på Systembolaget idag.

Kan också nämna att experimentlusten aldrig tycks ta slut. Hos Fernand Engel presenterade man ett par viner gjorda på pinot noir där man försökt öka smakrikedomen med olika metoder liknande dem man gärna använder sig av i Veneto. Vinerna var lättdruckna men inte riktigt i min smak.

Vi får se om stilen sprider sig!

Carl-Erik Kanne är aktiv Munskänk och pensionär med tid att botanisera och kommentera det allt större flödet av kvalitetsviner. Carl-Erik skriver om vinprovningar och vinarrangemang i Stockholm för BKWine Magazine.