Hur svårt kan det vara? Att blanda till ett vin? Jag menar, du har lite olika druvrena viner som tillsammans skall sammanstråla i en balanserad och välsmakande cuvée som rockar strumporna av vilken vinkritiker som helst!
Om ni nu inte fattar min ironi i meningen ovan så kan jag förtydliga att det är mycket svårare än man kan tro att få till en bra cuvée. Den respekt som jag har för alla vinmakare därute och hantverket i sig ökade mångfaldigt i takt med att våra försök till att komponera ett riktigt bra vin fallerade. Jag har dock fått blodad tand och skulle gärna ge mig på denna utmaning en gång till för att se om man slutligen fick lärt sig något, vilket jag tror och hoppas.
En workshop om rhôneblandningar
Det var workshop på Smedjan (Sjömagasinet) i Göteborg. Vinmakaren Raphaël Pommier hade fått i uppdrag att lära ett gäng sommelierer, importörer och vinskribenter hur man gör en välbalanserad Côtes du Rhône-blandning.
Energinivån var på topp genom hela evenemanget. Även om tiden var väl knapp för att hinna göra något riktigt seriöst så hann vi lära oss massor och fick dessutom härligt lila tänder på köpet. En supertrevlig lärorik tillställning utan tvekan med en mustig och välsmakande älggryta till lunch samt trevliga samtal som avslutning. Har svårt att tänka mig att man kan ha det mycket bättre en måndag eftermiddag.
Själen i en Côtes du Rhône
Steg 1: Vad kännetecknar ett Côtes du Rhône-vin och hur skall man tänka som vinmakare?
Vanligen så är ett vin med appellationsbeteckningen Côtes du Rhône gjort på minst ca 50 % grenache med en god portion syrah och därefter eventuellt ett koppel av andra druvor som trivs bra i området. Till exempel mourvèdre, cinsault och carignan med flera.
Raphaël jämförde själva blandningsförfarandet med en orkester där kompositören eftersträvar en dynamisk balans mellan alla instrument så att det uppstår spänning och finess men där allt i slutändan handlar om harmoni, närmare bestämt vinmakarens personliga uppfattning om just detta.
Just dynamisk balans tryckte han på extra mycket. Ett vin kan ju balanseras negativt också. Ett riktigt bra vin behöver ju ha lite personlighet och vara uttrycksfullt, vilket kräver en balans där man tillåter att det man vill framhäva får tillräckligt med utrymme att skina. Ett balanserat vin kan ju lika gärna smaka dötrist och sakna personlighet helt och hållet.
På många sätt och vis, och beroende på målgrupp och vinfilosofi, så är det nog bättre om några enstaka personer älskar ett vin och resten avskyr det än att alla tycker att det medelmåttigt, vilket knappast genererar några djupare känslor hos någon.
Ett stycke kan bestå av finstilta fioler, bumlig bas och smäktande cello eller en kombination av samtliga. Det enda som är viktigt i slutändan är att musiken som uppstår är behaglig och intressant att lyssna på. Resten har akademisk betydelse.
Utgå från basen: druvorna
Steg 2: Lär känna druvmaterialet.
Totalt fick vi fem druvrena viner att utgå ifrån. Två grenache, lika många syrah och en fatlagrad mourvèdre.
Det första grenachevinet (G1) var en mycket fruktig och läskande historia med tranbär, hallon, lite stall och kryddor. Lite åt det svalare hållet med druvor från Gigondas.
Det andra vinet (G2) var klart mulligare med körsbär, fikon och lakrits där druvorna hämtats från Lirac.
De två syrah-vinerna hade liknande fördelning.
Det första vinet (S1) visade tydligt upp sitt ursprung med peppar, frisk syra, charkuterier och en fin tanninstruktur. Ganska typiskt för norra Rhône. Det andra syrah-vinet (S2) hade ett mer animaliskt uttryck med tyngre och mörkare frukt samt mycket svarta oliver som jag tycker är ganska typiskt för södra Rhône (Gigondas).
Det sista vinet med mourvèdre (M) bjöd på kraft, tanninstruktur och rejäla fat-toner med lite läcker stall-karaktär, samt lagerblad och soja.
Enligt Raphaël används mourvèdre med fördel som en ”krydda” för att ge vinet lite mer ryggrad och komplexitet. Men som med alla kryddor så bör man vara måttlig (max 10 % i blandningen var rådet). Själv älskar jag mourvèdre och hade gärna gjort en cuvée av den ihop med det nordrhônska syrahvinet, men det hör möjligen inte hit.
Klara, färdiga, gå!
Steg 3: Workshop.
Vi delades in i fem grupper med fem personer i varje grupp. Min grupp bestod av ett gäng med blandad ålder och blandad erfarenhet. Engagemanget flödade lika ymnigt som rödtjutet vi labbade med. Men som det ofta brukar vara så är det svårt att ha fem dirigenter som alla försöker få orkestern att spela just sin melodi. Vi lyckades dock prova de flesta varianter och alla fick dra sitt strå till stacken i sann solidarisk anda.
Vi kom slutligen överens om att göra ett hyfsat tillgängligt vin med bra struktur. Även om resultatet blev lite av en kompromiss så kunde vi alla ställa oss bakom cuvéen när vi var klara. Vi tyckte själva att vi hade lyckats ganska bra med att få till en rakryggad struktur med tydliga kryddtoner och ett härligt fruktigt mellanregister med viss tyngd och generositet. Ett vin att dricka nu, men med potential för att kunna lagras åtminstone några år.
På cello placerade vi G2 och S2 som bidrog med det fruktiga och varma mellanregistret. G1 och S1 fick stå för fiolerna genom att addera lite finess och diskant i form av syra, kryddor och ljusröd frukt. Basen och trummorna tog slutligen M resolut hand om för att ge hela orkestern lite struktur och tyngd.
Läckert i teorin, men med lite reflektion och reality check under kvällen så levde nog inte blandningen riktigt upp till det vi hade tänkt. Lite hopp tändes dock när vinskribenten Thomaz Grehn utbrister att det inte ens är drickbart. Just där och då så kände jag mig ganska nöjd med det omdömet av någon anledning.
Slutgiltig blandning i vår cuvée: G1: 10 %, G2: 40 %, S1: 25 %, S2: 15 %, M: 10 %.
Viktig lärdom: Keep it simple!
En annan intressant lärdom är hur otroligt olika uttryck ett vin kan få beroende på komposition trots att man har relativt få parametrar att jobba med. Med just den uppsättning av vin som stod oss till förfogande så kan man skapa allt från ett elegant och lågmält vin till ett stort och bombastiskt dito med extra allt. Vinmakarens betydelse för vinets karaktär blir således mycket stor när det gäller den här typen av cuvéer.
En sak är i alla fall ställt utom allt tvivel. Vi fick en kanontrevlig och lärorik eftermiddag!
Mattias Schyberg är gästskribent på BKWine Magazine. Han är även en av de personer som driver det mycket aktiva vinforumet www.finewines.se.
[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]Att blanda vin är inte så lätt som man kanske kan tro, men att försöka är alltid en lärorik upplevelse. På en del av BKWines vinresor ingår det ett blanda ditt eget vin-seminarium. Det förekommer ibland till exempel på vinresan till Sydamerika, vinresan till Bordeaux, vinresan till Rhonedalen och vinresan till Sydafrika. Sugen på att prova?
Res till vinets värld med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Speciella vinresor. BKWine vinresor.[/box]
