Det pågår ett elakt maktspel bakom de vackra slottsfasaderna i Bordeaux. I alla fall enligt Isabelle Saporta, fransk journalist, som har skrivit en bok om just detta. Hos de mest kända och prestigefyllda slotten är vino business blodigt allvar och, precis som i krig och kärlek, är alla metoder tillåtna. Om man trodde att alla var goda grannar och konkurrensen slotten emellan godmodig, då har man bedragit sig.
Andra regioner behandlas i boken, men det är Bordeaux som är huvudpersonen. Det känns att Saporta är mer hemma här. Tidigare har hon skrivit en bok om faran med pesticider (kemiska bekämpningsmedel) i jordbruket. Och hon tar även upp besprutning med bekämpningsmedel i denna bok. Hon pratar om den, enligt henne, oförsvarbara nonchalans från de stora Bordeaux-slottens sida vad gäller att ta ansvar för miljön.
Även vinhandlarna, les négoces, är totalt likgiltiga, säger hon, för de ansträngningar som görs av ekologiska Bordeaux-slott och är bara intresserade av att köpa vin till så billiga priser som möjligt.
Bokens centrala tema är dock skandalen kring uppdateringen av klassificeringen i Saint Emilion 2006 och alla de turer som sedan följde innan uppdateringen till slut kunde konfirmeras 2012. Mest utsatt för Saportas vassa penna är Hubert de Boüard som, enligt henne, intrigerade å det grövsta för att få sitt slott, Château d’Angélus upphöjt till Premier Grand Cru Classé A.
Är det så att han ser till att reglerna skräddarsys för att passa just Angélus? Ja, det påstår Saporta. Kanske utsätts Hubert de Boüard för lite väl många påhopp, möjligen är det berättigat. Men det är inte många i boken som framställs i positiv dager. De två ursprungliga Premier Grand Cru Classé A-slotten, Cheval Blanc och Ausone, betraktar Boüard som en uppkomling och vill inte ha något med honom att göra. De vill sitta i ensamt majestät i toppen. För evigt. Denna snobbism är inte mycket bättre än Boüards självgodhet. Även om bara hälften att det som står i boken är sant så förstärker det min övertygelse om att klassificeringar är helt onödiga, för att inte säga av ondo.
Boken är skriven i en lättläst journalistisk stil. Men den skulle ha vunnit på att ha färre utropstecken! Den är på franska. Läsvärd!
Isabelle Saporta, Vino Business, Editions Albin Michel
Här är en kommentar om boken av författaren som bland annat tar upp den kraftiga kritik som hon fått utstå efter publiceringen:
