Portugal är ett ganska okänt vinland, bortsett från portvinet. Men under de senaste årtiondena har den portugisiska ”lättvinsproduktionen” tagit stora steg framåt. Idag kan man hitta viner från Portugal både i kategorin ”mellanprisklass och mycket prisvärda” och viner i toppklass. Den Portugisiska vindagen gav ett tillfälle att prova några av godbitarna. BKWines Anette Zellén Söderström rapporterar i två artiklar om portugisiska viner.
Småblöt om fötterna kommer jag till Portugal, nåja, i alla fall en vacker sal fylld av vin från Portugal. På plats i Berns Salonger trängs ca 40-talet producenter med varandra, borden dignar över av flaskor av vitt, rött, rosé och sött.
En portugisisk vindag behövs, jag är långtifrån ensam om att ha knappa kunskaper om Portugal som vinland. Min egen erfarenhet är från ett fåtal provningar med lite mer exklusiva viner, ett par charterresor i början på 90-talet och då med minne av det spritsiga vita vinet Vinho Verde och så förstås rosévinet Mateus som många drack på 80-talet. I vinkällaren letar jag; hittar 5 (!), varav två madeiraviner, ett portvin och två moscatel de setubal. Inte ett enda torrt, vare sig rött eller vitt. Det skall ändras på.
I världens vinproduktion ligger Portugal först på 10:e plats. Framför allt produceras det rött vin, dubbelt så mycket som vitt. Det mest unika är de regionala och lokala druvsorterna och de är många. I Portugal har man gjort vin i över 4000 år och man håller hårt i sina alldeles egna druvor, även om man har börjat odla en del vanliga såsom chardonnay osv. Vinerna har också i stor utsträckning varit rustika, tanninfyllda, oxiderade och saknat frukt eftersom man bla valt att låta stjälkarna vara med vid jäsningen.
Idag går trenden mot viner av fruktigare typ, och trots hårda traditioner, som fottrampade druvor, har vi också en hel del innovativa vinmakare.
Precis som i övriga Europa har även Portugal sina klassifikationer. Det finns bla 29 olika DOC-områden.
Några av de vanligaste gröna druvorna är: alvarinho (i Spanien / Rias Baixas albarino), loureiro, bical. De vanligaste blå: touriga nacional, touriga franca, baga, tinta roriz (tempranillo).
Idag börjar det bli mer och mer vanligt med endruvsviner, men det finns vissa vingårdar som har uppemot 50 olika druvsorter. De växer ibland huller om buller och man skiljer inte på dem när man skördar utan allt åker med i samma kar. Det fottrampas fortfarande en hel del, men oavsett tillvägagångssätt så vet man att det kräver omtanke vid framställningen för att få ett bra vin.
I detta avlånga men smala land odlar man vin nästan överallt, i Douro dalen mycket rött och sött; i Vinho Verde goda vita viner, framför allt det spritsiga vita vinet, och längre söderut hittar vi Setubal som gör det underbart söta vinet moscatel de setubal.
Så, om jag vill ha ett riktigt gott vin till lite mer sofistikerad mat, kan jag få tag på det?
O ja!
Se vad jag hittade:
José Maria Da Fonseca
Vid första bordet ger Antonio Maria Soares mig en provomgång från vitt till sött. Han berättar att de har långa traditioner av vinodling men att de är innovativa och att vissa av vinerna är i modern stil. De har över 350 olika druvsorter på ägorna.
Det första vinet jag smakar är Twin Vines. Hans tvillingdöttrars födelse blev inspirationskälla till namnet. Vinet är från Vinho Verde och är förstås spritsigt, friskt och blommigt. Det här är sommar.
Ett vin som många känner till, men kanske inte smakat, åtminstone inte på årtionden, är Periquita. Riktigt så enkelt är det inte, den första Periquita jag får smaka är från 2012 och känns ganska enkel, fruktigt med hög syra och utan större elegans. Systembolaget 69:-. Nästa jag får prova är Periquita Reserva 2011, inspirerad av nya världen och något mer komplext. Systembolaget 85:-. Den sista är en Periquita Superyor 2009. Det här är en doftbomb av kryddor och mörka bär, smakar ljuvligt av mogna körsbär och är välbalanserad med trevliga tanniner. Den här finns inte i Sverige ännu, men kostar ca 350:-.
En annan överraskning kommer strax med J de José de Sousa 2011, ett modernt vin som påminner om Superyor med dess kryddiga och fruktiga toner. Man släppte endast 160 flaskor till Sverige, @ 352:-.
Avslutningen är söt: Alambre 10 anos, smak av aprikos och knäck. Systembolaget 159:-.
Domingos Alves de Sousa
Domingos kommer från Dourodalen och trots att han utbildade sig till civilingenjör, blev längtan till naturen, och kanske påverkan från far och farföräldrar, för stor. Han hoppade av och började ägna sig åt allt som hade med vin att göra. Han hade säkert rätt mycket nytta av sin ingenjörsexamen när han ändrade inriktning i vingården och började göra torra röda viner, istället för endast portvin. Idag bjuder han på vitt, rött och sött, och det är rakt igenom riktigt bra.
Branco Gaivosa 2012, lite rökig/mineralig, gräs, torrt och lätt vin.
Branco Reserva 2005, något oxiderad doft av bokna äpplen, i smak fyllig men ändå torr, citrus.
Quinta de Gaivosa 2009, ganska neutral doft men fantastisk bärig smak med runda tanniner och trevlig syra. Fåtal kvar på Systembolaget 325:-.
Quinta de Gaivosa vinha de Lordelo 2009, kryddigt, bärigt en aning sötaktig doft. Smaken av mörka bär, krydda, balanserat med tanniner och bra syra.
Alves de Sousa Reserva Pessoal 2005, mjukt, generöst med bra tanniner och härliga mörka bär, i avslut choklad.
Caldas white port, härligt mjuk med lagom sötma för att bara dricka som det är enligt Domingos, även om han kunde hålla med om att en krämig ost till skulle passa utmärkt.
Quinta Gaivosa Port 20 Years Old, russin, nötter, torkad frukt, gott men något starkare än ovan.
Quinta Gaivosa Vintage Port 2011 min favorit bland de söta. Doftar plommon och anis, i smaken körsbär och lakrits.
Efter ett par långprovningar får det bli lite uppehåll, vid baren står kockar från Frantzén och bjuder på små delikatessbrickor med tillhörande dricka. Mest udda och gott är friterad fläsksvål med rostad vit choklad.
Anselmo Mendes
Eftersom jag imorgon ska på en fortsättning på denna uppvisning i portugisiska viner, där Anselmo Mendes deltar, går jag till Anselmos bord för att prova på ett vin som jag vet skall serveras.
Alvarinho Parcela Unica 2012, skalen har macererats under ett dygn och vinet har också legat på sin jästfällning. Jäsningen sker på ståltank men det lagras i två olika omgångar på gamla ekfat. Det här vinet är mjuk, trevligt och blommigt, ser fram emot att få prova en äldre årgång imorgon.
Passar också på att prova ytterligare en Alvarinho Curtimenta 2012. Den här är helt annorlunda, lagrad som den är på nya ekfat. Elegant med doft av päron och blommor, smakar fräscht och torrt. Förhoppningsvis till Systemet i sommar, 269:-.
Aliança
Imorgon ska jag prova en espumante från Alianca, men idag har bordet endast röda viner att visa. Jag blev dock intresserad av att prova ett endruvsvin från Bairrada, dvs på druvan baga.
Alianca Bairrada Baga 2009, det här är ju rätt lätt att gilla, mycket körsbär och strama tanniner. Inte alla runt bordet var överens med mig om att det var gott.
Joao Portugal Ramos
Här väljer jag Marques de Borba 2012. Vilket fantastiskt vin fylld av rök, ceder och krydda i doft och lång eftersmak av svarta vinbär. Kommer att utvecklas alldeles fantastiskt framöver skulle jag tro. Det får jag nog bevis på imorgon då samma vin skall serverad fast 12 år äldre.
Hur kan man då sammanfatta dagens smak av ett något bortglömt vinland? Det finns bra viner till bra priser, men de jag fastnade för låg nog i ett lite högre prisläge ändå. En sökning på Systembolagets lista över portugisiska viner visar på att det finns 350 stycken. Det land som står närmast i vinproduktion räknat är Tyskland. På Systembolaget kan man hitta dubbelt så många tyska viner som portugisiska.
Jag tror det här kommer att ändra sig rätt snart. Det är vi som bestämmer, vi som vill ha gott vin till bra pris. Och kanske tycker vi också att det är lite roligt att ett land håller fast vid sina traditioner av alldeles egna druvor.
Detta är den första av två artiklar om Portugisiska viner. I nästa del, Exklusiva godbitar ur portugisiska vinkällare, kan du läsa om några riktiga rariteter från Portugal som Anette provade.
Anette Zellén Söderström skriver på BKWine Magazine företrädesvis om vin och vinprovningar i Stockholm. Hon är en entusiastisk vinprovare med lång provningserfarenhet och har just börjat utbilda sig till sommelier.
[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]
Portugal är ett spännande vinland där det finns mycket att upptäcka. Det blir man snabbt varse – härliga viner, egen gastronomi och vackra landskap – på en vinresa t.ex. till Douro-dalen med BKWine. Nästa resa blir 22-26 oktober.
Res till Portugal och till hela världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
[/box]
