De två druvsorterna jämförs i en stor vinprovning i Toscana
I San Gimignano anordnar man sedan ett par år tillbaka en provning för journalister där man jämför den den egna Vernaccian med ett annat vitt vin från ett annat vinland. I år var det chenin blanc från Loire som ställdes emot det vita toskanska vinet. Åsa rapporterar från vinprovningen i Italien.
Provningen är ett evenemang som anordnas under förhandsprovningen (antepriman) av de årgångar av vernaccia-viner som släpps på marknaden under 2012.
Det hade dukats upp med pompa och ståt i den vackra Dante-salen i kommunfullmäktige med sina fantastiska väggmålningar av konstnären Lippo Memmi från 1300-talet(!).
Att påstå att det är bråda (vin)dagar i Toskana under februari månad är inte att överdriva. Det är förhandsprovningar, anteprima, av de årgångar som ska ut på marknaden under 2012 i de flesta av de Toskanska vindistrikten under denna månad. Vägarna fylls av vinentusiaster och vinjournalister från hela världen som alla girigt vill vet mer om Chianti Classico, Brunello, Vino Nobile di Montepulciano och Vernaccia di San Gimignano och många andra av all Toskanas viner.
Vi provade sju olika Vernaccior som hade valts ut med två kriterier som grund:
- Att de kom från olika platser inom det tillåtna området för vernaccia-vinerna
- Att de var från producenter som förbättrat sin kvalitet de senaste åren.
De fem olika chenin blanc vinerna var alla ekologiska eller biodynamiska.
Vinerna var följande:
Vernaccia:
- Vernaccia di San Gimignano Tropie 2010 Il Lebbio;
- Riserva Ori 2009 Il Palagione
- Angelica 2008 Fattoria San Donato
- Riserva 2007 Fonteleoni; Riserva I Mocali 2007 Vagnoni
- Riserva Isabella 2005 San Quirico e Carato 2002 di Montenidoli.
Chenin blanc:
- Montlouis-sur-Loire Mineral 2010 di Domaine Frants Saumon;
- Vouvray Sec Le Monte 2010 Domaine Huet;
- Saumur Entre Deux Voyes 2009 P’tit Domaine;
- Saumur L’Insolite 2009 Domaine des Roches Neuves;
- Savennières Coulée de Serrant 2008 Coulée de Serrant, Nicolas Joly.
Bland vernaccia-vinerna fick jag ett mycket bra intryck av den ekologiska producenten San Donato som hade tagit med sig vinet Angelica från 2008, ett nyanserat och friskt vin men med karaktär och med en balanserad ton av bittermandel som hör vernaccian till.
Mest intressant av alla var dock Elisabettas Fagiulois vin Carato från år 2002 från gården Montenidoli som Elisabetta driver med stark hand. Vinet jäser i barrique och inte på ståltank och lagras två år på flaska. Smak av honung, mogen frukt och ett svagt inslag av lite mörkare, rökigare toner gör detta till enovanligt intressant och komplex vernaccia.
Alla sa att 2002 var ett hemskt vin-år i Toskana på grund av allt regn och detta är resultatet, sa karismatiska Elisabetta ironiskt under provningen.
Vinerna från Loire vara alla intressanta och hade gemensamt att de var unga, friska och med mycket hög syra. Det är dock svårt att jämföra vernaccia med chenin över huvudtaget med tanke på att de är så extremt olika. Vernacciavinerna har egentligen mer likheter med ett rött vin: det är ett vin utan lätta och friska aromer, det har bra struktur och är lagringsdugligt om det produceras på rätt sätt. Vernaccian är ett matvin och inget aperitfvin, som de flesta italienska viner utan bubbel.
Chenin-vinerna är friska med hög syra, mycket gröna äpplen och med intensiv doft och har egentligen mer av allt jämfört med Vernacciavinerna. Mer syra, mer doft och mer socker. De viner som provades här är verkligen riktigt bra viner men de behöver ett par år på sig för att komma till sin fulla rätt. De är unga energiska viner med mycket hög potential. Vi provade Vernacciavinerna först och när det väl var dags för cheninvinerna var det som om en frisk fläkt blåste genom näsa och gom. Vernacciavinerna kändes med ens lite mer avdankade. Men som sagt, det är nästintill omöjligt att jämföra de två med tanke på att de är så pass olika.
Någon sa att vernaccia-producenterna bör ta åt sig lite av den experimentlust som man just nu andas i Loire och sluta upp med att vara så väldigt traditionella.
Vernacciaproducenterna slåss med sin egen bortskämdhet skulle jag vilja säga. I en så turisttät region som San Gimignano lyckas de flesta producenterna sälja sina viner utan någon större svårighet. Det är då lätt att just experimentlusten försvinner och även kvalitetstänkandet – man lyckas ju ändå utan besvär sälja sina viner till alla de turister som årligen besöker staden och som bara vill ha ett billigt och ”okej” vin att dricka på balkongen på hotellet.
De producenter som deltog på provningen och speciellt gårdarna San Donato och Montenidoli som jag nämnt ovan visar dock att man kan göra bra vernaccia-viner bara man vill och engagerar sig.
