Viognier har sin hemvist längst upp i norra delen av Rhône-distriktet, i de små appellationerna Condrieu och Château Grillet. Fram till mot slutet av 1900-talet hittade man den nästan inte någon annanstans i Frankrike och inte heller i några andra vinländer. Nu är det inte längre så, vilket vi är glada för. Den har blivit populär i endruvsviner och som blanddruva i viner från Languedoc. Den har också spridit sig långt utanför Frankrikes gränser, till bland annat Italien, USA, Chile, Australien och Sydafrika.
Viognier är en högklassig druva men en besvärlig sådan som kräver noggrann odling och vinifiering. Lyckas man med viognier så får man ett vin med en nästan överväldigande blommighet i doften men också torkade aprikoser. Smaken blir fyllig, nästan fet. Ett vin med stark personlighet som passar både som aperitif och till en kraftig fiskrätt men även till gåslever och vit sparris.
Condrieu
Mest uttrycksfull blir viognier just i Condrieu där vindruvorna växer på halsbrytande branta sluttningar. Jordmånen består bland annat av en speciell sorts granit som lokalt kallas gores och som lätt vittrar sönder. De terrasserade sluttningarna måste därför hållas på plats med uppbyggda murar. Jorderosion vid häftiga regn är inget ovanligt fenomen och vinbonden får då helt enkelt hämta tillbaka jorden. Bara ett av de många arbetssamma moment som återfinns i en Condrieu-bondes vardag. Dessa svårarbetade sluttningar i kombination med den nyckfulla viognier, som lätt angrips av sjukdomar och som gör bäst ifrån sig om man håller avkastningen låg, gör att man förstår att Condrieu nästan var på väg att försvinna som vindistrikt för några år sedan.
Från att ha varit ett blomstrande distrikt på 1800-talet så var vingårdsarealen 1965 nere i åtta hektar. Att odla vin här var inte lönsamt (så som tiderna förändras!) och mycket arbetskrävande på de branta sluttningarna. Jordbrukarna rev upp vinrankorna och planterade istället frukt – aprikoser, persikor, körsbär – och blommor.
Renässansen för vinet kom i början av 1980-talet och 1986 hade arealen höjts till 20 hektar för att idag vara upp i 170 hektar. En liten ökning sker varje år. En av de nya framgångsrika odlarna, André Perret (se vidare nedan), berättade för BKWine Magazine för några år sedan, att han varje år planterade lite nytt. Han hade köpt en brant, skogsklädd sluttning som han avverkade efterhand och nyplanterade med viognier.
Château Grillet
Château Grillet hör till de mer originella appellationerna i Frankrike, delvis tack vare sin storlek. Hela appellationen är inte större än drygt 3 hektar och består enbart av en enda egendom. Egendomen hade varit i samma familjs ägo, Neyret-Gachet, sedan 1830-talet men köptes 2011 av François Pinault, en av Frankrikes rikaste personer.
Château Grillet är också lite speciellt därför att det är lite svårt att förstå varför det egentligen fick sin egen AOP i stället för att ingå i Condrieu. De som anser sig veta hävdar att jordmånen här är lite annorlunda och att läget – vingården är formad som en amfiteater i sydläge – åtnjuter ett extremt soligt och varmt klimat. Temperaturer på 40 grader på sommaren är inte ovanligt. Château Grillet kan man se från N86 om man stannar till vid Vérin, ungefär en kilometer söder om den lilla staden Condrieu.
Condrieu börjar strax söder om Ampuis, huvudorten för Côte Rôtie, och fortsätter ner förbi staden Condrieu och byarna Malleval, Chavanay och Limony, en sträcka på drygt 10 kilometer. Från och med Chavanay och ner till Limony delar appellationen mark med Saint-Joseph. Odlar man viognier här så blir det Condrieu och men har man syrah så blir det Saint-Joseph liksom om man gör vitt vin av marsanne och roussanne.
Men viognier dyker alltså nu upp på fler och fler ställen. Flera vinodlare har antagit utmaningen och börjar plantera viognier utanför de två ursprungliga appellationerna, framför allt i södra Rhône (en vit Côtes-du-Rhône kan göras av 100 % viognier) och i Languedoc. Fördelen med denna expansion av ”nya” viognier-viner är att dessa är mycket billigare och även om de inte kommer upp i riktigt samma klass som en bra Condrieu så är de ofta utomordentligt goda.
Låt oss hälsa på hos två av topproducenterna i Condrieu och Saint-Joseph.
Domaine Pierre Gaillard, Malleval
En bit bort från floden, uppför slingriga vägar och med en hänförande utsikt ligger Domaine Pierre Gaillard. Pierre startade sin karriär hos en egendom som heter Vidal-Fleury i Ampuis. Det var faktiskt Pierre som 1982 planterade vinrankorna på La Turque-sluttningen, idag en av Guigals prestigeviner som Guigal fick på köpet när de köpte Vidal-Fleury 1986.
Under tiden hos Vidal-Fleury planerade Pierre sin egen verksamhet och köpte och planterade en del mark. 1987 gjorde han sin första årgång Saint-Joseph. Egendomen har nu vuxit till runt 80 hektar av Saint-Joseph, Condrieu, Côte Rôtie, IGP des Collines Rhodaniennes men även vingårdar i Banyuls i Roussillon (Domaine Madeloc) och i Faugères i Languedoc (Domaine Cottebrune). Alla hans viner är mycket bra. Den vita Saint-Joseph är gjord på enbart roussanne, ett trevligt aperitifvin, blommigt och aromatiskt. Hans Condrieu är fantastiskt komplex och aromatisk, med blommor, persikor och aprikos i doft och en mycket lång smak.
Utöver sin röda ”standard”-Saint-Joseph gör Gaillard ytterligare två Saint-Joseph som kommer från olika lägen. Den vanliga Saint Joseph får 18 månaders fatlagring (varav 10 % nya fat) och har en kryddig, mycket typisk syrah-karaktär. Saint-Joseph Clos de Cuminaille har mer frukt och komplexitet (också 18 månader på fat, men 40 % nya) och Saint-Joseph Les Pierres, som lagrats på 100 % nya fat i 18 månader, är kraftfull, lite animalisk med tjära/asfalt i doften och passar, enligt Pierre Gaillard, mycket bra till viltkött.
Domaine André Perret, Verlieu
Första årgången gjorde André Perret 1982 då han tog över sin fars mycket lilla egendom på 0,5 hektar. Familjen levde då framför allt på frukt- och blomsterodling. André såg till att utöka vingårdsarealen och köpte först mark på två olika lägen i Condrieu och sedan i Saint-Joseph. Nu har egendomen växt till 13 hektar och fortsätter att växa lite, lite för varje år. På dessa år har André byggt upp en mycket trogen kundkrets och vinerna säljs slut fort.
Han älskar att experimentera och gör ibland en vendange tardive (sen skörd) som han dock inte alltid buteljerar separat utan blandar in i den slutliga blandningen. Han gör ett intressant vin kallat Syrah Franc de Pied, vilket betyder att vinrankorna inte är ympade på amerikanska vinstockar (resistenta mot vinlusen). Vinrankorna var planterade oympade när André köpte plätten av en pensionerad vinbonde som helt enkelt varit lite för snål för att handla i plantskolan. I stället planterade han på traditionellt sätt genom att ta sticklingar och brydde sig inte om någon ympning. Och vinrankorna överlever år efter år. Kanske vinlusen får svindel där uppe på de branta sluttningarna.
André gör tre fina Condrieu och en vit Saint Joseph. Condrieu Clos Chanson kommer från en lerhaltig jordmån som har en tendens att accentuera viogniers aromatiska karaktär. Condrieu Coteau de Chery växer i en kraftigare jord med granit och kisel som lär ge bättre lagringspotential till vinet. Han gör också två vita IGP des Collines Rhodaniennes, en bra marsanne med viss fyllighet, aprikos och mandel och den andra en viognier.
Det röda vinet från oympade plantor är också en IGP Collines Rhodaniennes, liksom en udda merlot-syrah-cuvée och en IGP som är en ren merlot. Hans bästa röda viner är dock två olika Saint-Joseph.
Res
Ett bra sätt att upptäcka storheten i vinerna från Rhônedalen är att komma med på en vinresa bland Rhônes kullar och vingårdar med BKWine.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Hisnande spännande vinresor. BKWine vinresor.
