Poliziano, lokalt från Montepulciano i Toscana med Federico Carletti
BKWine lunchar och provar vin med en av Toscanas ledande producenter
När Federico Carlettis far sa ”Här, ta nycklarna till vingården”, tvekade han inte en sekund. Han tog över vingården Poliziano. Den hade levt ett slumrande italienskt landsbygdsliv fram till dess. Federico, däremot, hade stora planer för vinerna från Montepulciano. När Federico Carletti kom till Stockholm så träffade BKWines Ulf Bengtsson honom över en omfattande provning och lunch. Här får du historien och alla vinrekommendationerna.
Poliziano var, i allra högsta grad, en av mina första vinkärlekar. När mitt vinintresse tog fart för ca tio år sedan var Polizianos Le Stanze ett av de viner som jag köpte och njöt av i fulla drag av. Det var komplext, fylligt, hade underbart mogen frukt… Kort sagt, ett totalt klunkvänligt vin! Senare tog mitt vinintresse andra vägar, men minnet av Le Stanze har alltid funnits kvar. När Johan Lidby Vinhandel bjöd in till en provning med Polizianos hela register, samt möjligheten att få träffa signore Poliziano se stesso, var jag därför inte sen att haka på.
Signore Poliziano heter dock Federico Carletti i verkligheten. Fredericos far startade vinverksamheten 1961 och drev den fram till 1980, då Federico tog över. ”Min far var inte särskilt intresserad av vintillverkning, så när jag ville ta över sa han bara, ’varsågod, där är vingården, här är nycklarna!’” Namnet som Fredericos far valde för vintillverkningen, Poliziano, är lokalt slang för en person från Montepulciano.
Den mest berömde Polizianon är förstås 1400-talsskalden Angelo Ambrogini, som vanligtvis går under namnet Angelo Poliziano. Hans mest berömda diktverk, Le Stanze, figurerar naturligtvis bland Polizianos viner, främst då som Le Stanze.
Totalt sett äger företaget över 130 hektar i Montepulcianoområdet. Fördelat på vin blir det 46 hektar Vino Nobile di Montepulciano DOCG, 44 hektar Rosso di Montepulciano DOC och 7 hektar Cortona DOC. Av de 46 hektaren Vino Nobile di Montepulciano utgör vingården Asinone 12 hektar. Utöver vingårdarna kring Montepulciano äger företaget 27 hektar i Maremma. Fördelat på vin blir det 18 hektar för Morellino di Scansano och 9 hektar för IGT Maremma. Dessa viner säljs under namnet Lohsa.
För mig är Polizianos viner utpräglade matviner, i en fullt överkomlig prisnivå. De enklare vinerna börjar runt hundringen och de dyraste når upp till runt 350 kr. Dyrast är visserligen ett vin santo-vin som kvalar in runt 600 kr. Det var i och för sig helt magiskt. Men basen är modest prissatta viner, utpräglat matvänliga och ursprungstypiska. Generellt sett är vinerna strama, eleganta och helt torra (d v s ingen restsötma som du kan hitta i exempelvis amarone eller ripasso). Fokus på elegans, de är ganska lätta i stilen med hög syra och modesta tanniner.
Poliziano tillhör också de vinmakare som gjort om allt i grunden, från antal plantor per hektar och plantornas position till arbetet i källaren. Från att ha jäst vid högre temperaturer, använt specialjäst och viner med utpräglad fatkaraktär har arbetet gått mot jäsning vid lägre temperaturer, naturjäst och mindre ekfatsbehandling.
Utöver det har klimatförändringarna medfört att de varit tvungna att stänga vinrankornas lövkrona, snarare än att öppna den, för att undvika att druvorna får för mycket sol.
Alla Polizianos viner är från egna vingårdar. De köper ingen frukt. Federico Carletti menar att det skulle förstöra ursprungstypiciteten. ”Jag vill göra det bästa vinet jag kan med utgångspunkt i de druvor som finns i den här regionen.” Han anser att regionens typicitet ska lysa igenom. Han föredrar också 100 % kontroll över druvmaterialet. Alla druvor skördas för hand. Ungefär 130 separata mikrovingårdar vinifieras separat, för att sedan blandas.
Översiktligt kan Polizianos viner delas in i tre grupper. Först de traditionella, gjorda på sangiovese. Här finns både vanliga från Montepulciano och de mer exklusiva från Asinone. Sedan supertoskanarna, gjorda på cabernet sauvignon och merlot. Slutligen de nya projekten, Lohsavinerna från Maremma. Vår provning följer också det mönstret, så första serien handlar om sangiovese från Montepulciano.
Första serien: Vino Nobile di Montepulciano
Först ut, fyra traditionella viner på sangiovese. Vi inleder med instegsvinet 2013 Rosso di Montepulciano, som inte släppts på marknaden ännu. Bra tryck i frukten, värme, påtaglig syra, fast lite kartigt. Kommer bli fint men lite för ungt ännu.
Därefter 2012 Rosso di Montepulciano (109 kr), samma vin fast årgången innan. Betydligt mer mognad. Gott! Också påtaglig syra, men till mat borde det funka utmärkt.
Vi fortsätter med 2011 Vino Nobile di Montepulciano Viti Nuove (149 kr), en prisklass upp. Det märks. Vi möts av mörkare toner, en annan fyllighet, lite köttig i doften. Också mycket gott.
Efter det 2011 Vino Nobile di Montepulciano (195 kr, lanseras december 2014). Det här var gott! Hög syra, kaffe, mogna mörka frukter. Båda de här vinerna har något exotiskt över sig. Jag hittar lite banantoner i båda vinerna. Båda vinerna är också utpräglade matviner med skarp och tydlig syra som behöver någon fetare bearnaisesås att göra slarvsylta av.
Andra serien: Asinone
Andra serien handlar om vingården Asinone, åsneryggen. Asinone identifierades som ett exceptionellt bra läge efter mycket experimenterande, och sedan 1983 vinifieras druvorna därifrån separat. Genomsnittsproduktionen ligger mellan 20 000 och 30 000 flaskor, beroende på årgången.
Vi hugger in på 2011 Vino Nobile di Montepulciano Asinone (319 kr, lanserad december 2014), som har något härligt blommigt över sig. Också hög och tydlig syra. Läckert vin!
Mot detta får vi 2010 Vino Nobile di Montepulciano Asinone (349 kr), tidigare årgången. Det här var en bättre årgång, samt ett års lagring har gjort en del för helheten.
Federico bedömer lagringspotentialen till 20, 25 år. Så vad händer med Asinonevinerna med lite ålder? Vi får in 2006 Vino Nobile di Montepulciano Asinone och 2000 Vino Nobile di Montepulciano Asinone för att se hur de är mot varandra. Min favorit är helt klart det senare vinet, årgång 2000. Fortfarande helt intakt, även om det finns en hel del mognadstoner. Vilka fantastiska viner! Väldigt bra lagringspotential. Om du köper Asinone, lägg gärna undan ett par flaskor några år, det kommer bli bra utdelning.
Tredje serien: Le Stanze
Så till slut, supertoskanarna! Vi inleder med 2010 Le Stanze IGT Toscana (kommande årgång). Betydligt skitigare i doften! Mjukare och fylligare än sangiovesevinerna, mer sötma, mer lakrits. Mycket god! Druvmässigt ligger de på ca 80 % cabernet sauvignon, resten merlot.
Årgång 2010 är fullt njutbar, men mot 2008 Le Stanze, IGT Toscana (349 kr) är den chanslös. De två åren har slipat ner de värsta av syrorna och vinet känns mer integrerat. I den här stunden känner jag att 2008:an är lunchens godaste vin. Det jag kände för tio år sedan kan jag känna nu igen, och jag uppfylls av en större lust att fylla på förrådet av Le Stanze igen.
Något anmärkningsvärt är det höga skördeuttaget, mellan 80 och 90 hektoliter per hektar. Le Stanze såg dagens ljus 1987 och total produktion ligger runt 15 000 flaskor.
Efter Le Stanze får vi två merlotviner, 2010 In Violas Merlot och 2009 In Violas Merlot, DOC Cortona (2009 finns att köpa för 199 kr). Merlotvinerna är av senare datum, första vinet var från 2004. Också mycket goda viner, någonstans mellan Le Stanze och sangiovesevinerna i termer av fyllighet och syra. 2009:an är härligt utvecklad, en del fat. Total produktion ca 8 000 flaskor.
Fjärde serien: Nya områden
Rakt söderut finns Polizianos senaste projekt, 27 hektar vingårdar i Maremma. Dessa viner säljs under varumärket Lohsa; Osa är en mindre bäck som rinner genom området. De 27 hektaren fördelas på 18 hektar för Morellino di Scansano och 9 hektar Mandrone. Här odlas främst sangiovese, cabernet sauvignon, petit verdot samt några andra. Symbolen på etiketten är en större sten som grävdes fram i området.
Det blir sista serien före maten. Vi får in 2012 Morellino di Scansano (finns inte på Systemet) och 2010, 2008, 2003 och 2001 av Mandrone di Lohsa, IGT Maremma Toscana (2010 lanseras i december 2014 för 259 kr).
Mandrone di Lohsa är ett cabernet sauvignonbaserat vin, 80 % cabernet sauvignon. Resten är dock inte merlot utan petit verdot / alicante / carignano. Produktionen ligger mellan 10 000 och 15 000 flaskor. Första årgången var 2001. Jäsning i ståltank, därefter 100 % ny fransk ek. Skördeuttaget är betydligt lägre än Le Stanze, runt 50 hektoliter per hektar. Också riktigt trevliga viner, köper gärna mer av dessa. Lite varmare i stilen och högst klunkbara.
Sista serien: sött
Avslutningsvis lite sött vin. Vi får in 2006 Vin Santo di Montepulciano (finns inte på Systemet, men säljs till restaurang). Cirka 2 000 flaskor görs årligen sedan 1995. Druvbasen är malvasia, ca 90 %, resten grechetto. Efter skörden torkas druvorna i ca fyra månader och vinet ligger sedan ca sju år på fat.
Ett riktigt härligt vin! Inga stickande acetontoner, inga bokna äpplen. I munnen är vinet fylligt, bra syra, nästan lite läskande. Riktigt gott. Farinsockerburk, säger någon. Mycket träffande.
Några lärdomar?
Så, några lärdomar? Det var en mycket trevlig provning som visade Polizianos hela register. Som noterats ovan, mycket matvänliga viner. Härlig sangiovesefrukt. Utmärkta supertoskanare i högst behaglig prisklass. Stort tack till Federico Carletti och Johan Lidby Vinhandel för supertrevlig provning!
PS; ett intressant drakmöte…
Som ett litet personligt tillägg skulle jag vilja dela med mig av en lite dråplig historia från provningen. Jag misstänker att den egna intelligensen inte är så hög alla gånger. Jag brukar kalla dessa små mindre smickrande incidenter för ”omedelbara kopplingssvårigheter.” Är jag en mental sprinter? Som sagt, inte alltid!
Nåväl. När vi väl satt oss till bords och Federico Carletti börjat sin dragning kommer det en smärt man i 60-årsåldern inspringandes och kastar sig ner på platsen bredvid mig, ganska andfådd. När han väl landat lite vänder han sig mot mig och säger,
”Jag trodde vi började klockan tolv!!!”
Nybörjarmisstag, tänker jag. Vi började faktiskt kl 11, men det var lugnt, Federico hade inte kommit särskilt långt.
Fast det visade sig vara en rätt trevlig person! Vi pratade om allt möjligt under provningen, även om det nog var mest han som stod för pratandet. Rätt trevlig kille, hinner jag tänka. Påläst, kunnig, insatt, belevad. Någonstans när vi provar vinerna från Asinone påpekar jag, absolut inte för att skryta, utan mest för att föra ett samtal, att jag har en oöppnad 2001 Asinone på magnum hemma i källaren. När öppnar man en magnumflaska egentligen? Min bordsgranne kontrar då med att säga,
”Faktum är att jag har nog mest magnumflaskor hemma. Magnumflaskor och dubbelmagnum!”
Vid det här laget börjar jag så smått misstänka att allt inte står rätt till. Vem är det som bara har magnumflaskor och dubbelmagnum hemma? Dessutom skulle han även ha fler dubbelmagnum av ett visst vin än själva producenten (vilken producent det var har jag dock glömt). Vem ÄR min bordsgranne egentligen? Jag känner inte igen honom från något sammanhang som jag kan komma ihåg. En restaurangägare? Nja, Verkar vara lite för vältränad för att vara restaurangägare.
Efter provningen, när vi fått in lunchen, frågar han mig vad jag gör och jag berättar grunddragen, jobbar med ekonomi, visst intresse av vin, skriver lite för BKWine och på min egna lilla blogg. Han nickar, BKWine? Jo, de känner jag till! Eftersom jag inte har en blekaste om vem det här är ställer jag samma fråga till honom:
”Och vad gör du själv?”
Först reagerar han inte, men så ser jag att han håller på att tugga. Orutinerat att fråga någon med munnen full med mat! Men när han är klar svarar han ändå inte, men jag misstänker att han inte hörde mig. Jag pratar ju emellanåt både lite otydligt och lågt. Eller låtsades han som att han inte hörde? Så jag frågar igen,
”Och vad gör du själv?”
Nästan som han blev lite stött svarar han, lite lättvindigt,
”Jag skrev ganska mycket om vin i DN förut, fast nu skriver jag i Allt om Mat.”
”Ah, kul!” svarar jag glatt. Nu i efterhand har jag förstått att hjärnans automatiska sprinklersystem inte riktigt hängde med i svängarna den här dagen, för jag börjar fundera febrilt, skrivit mycket om vin i DN? Vet jag någon som skrivit mycket om vin i DN? Neeeej… det vet jag inte om jag gör? Eller? Vem kan det här vara som skrivit mycket om vin i DN förut???
Jag är lost. Igen. Men sedan kommer det. När lunchen är över och folk börjar droppa av är det många som kommer fram till min bordsgranne och hälsar. ”Kul att se dig, Bengt-Göran!”
Då fattar jag. Bengt-Göran Kronstam!
AHHHHHH, SJÄLVKLART! Åh, intelligens, skarpsinne, slutledningsförmåga… VAKNA!!!
Ulf Bengtsson skriver om vin under pseudonymen Red Scream på sin blogg Red scream and riesling, en blogg som blandar vin, mat, fotografi och andra livsviktiga ämnen som deckare, Stockholmspromenader och sporadisk sport. Han finns även på Facebook.
[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]Poliziano är en av många spännande producenter att besöka i Toscana. Det är en av de vinproducenter som ibland finns på BKWines reseprogram i Toscana. Kom med BKWine på en vinresa till Toscana och du kommer att träffa många spännande vinproducenter och prova många utsökta viner! Nästa vinresa till Toscana bli i april.
Rest till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Vinresor så som ingen annan kan.[/box]
Här är en intervju som vi gjorde med Polizianos vinmakare, Fabio Marchi, för en tid sedan:
