Så här ser utvecklingen ut för alkoholförsäljningen i Sverige:
Statistiken visar alkoholförsäljningen i liter alkohol 100 % per invånare 15 år och däröver. Diagrammet visar antalet liter alkohol totalt, respektive fördelat på kategorierna sprit, öl och vin, 1861 till 2006.
Så här ser den ut för tobaksförsäljningen:
Statistiken visar den årliga försäljningen av cigaretter (st) respektive andra tobaksvaror för rökning (cigarrer/cigariller och röktobak) och snus i gram per person 15 år och äldre 1970 till 2007. Källa CAN-rapport 113, Drogutvecklingen i Sverige 2008. (CAN = Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning)
Statistiken är ju ganska intressant.
Annan statistik visar att alkoholkonsumtionen ökar mer i Sverige än i andra jämförbara OECD-länder (som vi skrivit om tidigare i Monopolbloggen). Systembolaget, liksom andra monopolförsvarare, brukar ofta förklara detta med att det beror på Sveriges medlemskap i EU: de höjda införselkvoterna, den större resandeinförseln. Tittar man på statistiken visar det sig att detta inte är sant. Det var visserligen en topp runt mitten av sjuttiotalet, följt av en viss nedgång.
Men tendensen är klar: sedan slutet på 30-talet har den svenska alkoholkonsumtionen stigit stadigt. Det finns inte mycket relation till Sverige medlemskap i Europeiska Unionen där. Och under hela denna period har vi haft den alkoholpolitik vi har idag, representerat av monopolföretaget Systembolaget, grundat på principer från 1850-talet.
Från ca 1875 fram till 1930 sjönk alkoholkonsumtionen dramatiskt. Framför allt slutade man dricka sprit i stora mängder. Men sen dess har det sakta krupit uppåt. Och alkoholpolitiken är idag oförändrad.
Tittar vi istället på tobakskonsumtionen, där statistiken inte sträcker sig så långt bak i tiden, visar den en stadig nedgång sen början/mitten på sjuttiotalet. Möjligen med undantag för en kort period i slutet på 90-talet. Men även här är tendensen på längre sikt tydlig.
Vad kan man då dra för slutsatser av detta?
Att Sveriges alkoholpolitik är effektiv?
Att monopolet och Systembolaget fungerar bra som verktyg att begränsa alkoholkonsumtionen?
Att monopolbutiker är ett effektivt drogbekämpningsverktyg?
Med tanke på att tobak inte är drabbat av ett statligt monopol, att tobak inte säljs i monopolbutiker, men att tobakskonsumtionen stadigt går nedåt, så kan man ju undra.
Är det så att Sverige kanske skulle förtjäna en mer effektiv alkoholpolitik än den vi har idag?
En politik som inte bygger på ett monopol, som idag gör allt för att intala allmänheten att det är oundgängligt som alkoholpolitiskt verktyg, att det är ett effektivt alkoholpolitiskt instrument, och världens smartaste sätt att sälja alkohol? (Borde det inte vara andras ansvar än Systembolagets eget – att bedöma om Systembolaget är världens smartaste och effektivaste?)
En alkoholpolitik som istället skulle vara realistisk och mer effektiv än vad vi har idag?
